living in love and harmony..

utmattningssyndrom

En utbränd Aspie

”Människor är väldigt påfrestande. Det är därför så många i så kallade kontaktyrken går in i väggen. 

Så förklarar stressforskaren Torbjörn Åkerstedt en del av sjukskrivningssiffrorna.  Mycket intressant tycker jag eftersom jag har gått in i väggen och har drabbats av utmattningssyndrom. Han skriver så här (Valda klipp, du kan läsa hela artikeln via länk längre ner):

– Det handlar om hur mycket energi man måste lägga in i sitt arbete, med kroppen liksom med hjärnan, för att ständigt vara beredd på vad den andra människan säger.

– Man måste förhålla sig till människor, läsa av dem, hålla något slags lämplig interaktiv nivå.

– Det är väldigt påfrestande, eftersom det kräver mycket uppmärksamhet.

Det är nödvändigt att få tid för återhämtning mellan varje belastning, annars hotar ett tillstånd som heter allostas. Det innebär en uppreglering till en mycket högre stressnivå.

Den som inte kan gå tillbaka till den normala nivån utan har fastnat på en för hög stressnivå behöver hjälp, framför allt psyko­logisk hjälp.

Jag har ju dessutom Aspergers Syndrom.  I ett klipp ur en annan sida står det så här om Asperger:

Svårigheterna med att kommunicera och umgås med andra och att kunna etablera relationer till vänner och partners leder inte sällan till en känsla av utanförskap, ensamhet och ibland även till social isolering.

Om man nu lägger ihop dessa båda klipp kan man plötsligt förstå hur jobbigt det kan vara. Att ständigt försöka läsa av folk, situationer, säga rätt saker, försöka uttrycka sig på ett sätt som inte orsakar att folk tycker man är arrogant, ifrågasättande eller rent av elak eller dum i huvudet är otroligt jobbigt.  Sedan går man hem och både ser och hör hela den nya konversationen i huvudet och får ångest över allt man sa, inte sa, gjorde och missförstod.

Den nya filmen läggs inte i något arkiv, den läggs bara till i filmtablån ”random” för att spelas upp närhelst det blir blir en lucka för ”fritt tänk” i huvudet. Och fritt tänk är det gott om i huvudet. Ständigt och jämt kommer dessa förbaskade filmer uppdykandes i huvudet på en, på situationer där man kunde/borde/ville säga/göra något helt annat än det man sagt. Filmer från HELA MiTT LIV. Förstå hur många filmer det blir, filmer fyllda med ångest och rannsakningar. Man har ju inte levt ett händelsefritt liv liksom. Och hur mycket man än försöker blockera dem, tänka på annat, ”acceptera och förlåta sig själv” så dyker de upp igen, eller ger plats för nya filmer. 

Tänk dig detta 24/7, samtidigt som du försöker ha ett normalt liv, arbeta, laga mat, planera bröllop, tvätta, pussa barnen, komma ihåg utflykter, födelsedagar och tvätta håret, åka till radiumhemmet, hälsa på släkt och vänner (som man innerst inne VET att de tycker man är helt galen och helst inte skulle umgås med alls men gör det för att de är rädda för att man ska flippa ut på dem om man säger nåt) .. 

Vad gäller stress och Aspergers så funkar det så här.

En ”normal människa” försover sig. Blir stressad, men kliver upp, skyndar sig och hinner så småning om ikapp sig varav stressen lägger sig.
För mig innebär en försovning att jag blir stressad, skyndar mig, hinner ikapp mig, men stressen lägger sig inte.

Sen åker man iväg till jobb eller var man nu ska. Om det då finns någonting på vägen som hindrar mig från att komma fram i tid, så stiger min stress ytterligare. Och den lägger sig inte heller när jag kommit fram dit jag ska. Kommer jag då försent till ett möte stiger stressen ännu mer och den sjunker inte undan den heller är jag väl är på mötet. Så fortsätter det hela dagen. Samtidigt som man försöker förstå, säga rätt saker, komma ihåg sina arbetsuppgifter osv…

Hängde du inte med?  Tänk dig att stress är vatten, och du är ett litet badkar. Varje gång du stressar, fylls ditt badkar upp med en skvätt vatten. När stressen lägger sig sjunker vattnet eftersom du har ett hål i badkaret. Har du Aspergers så sitter det en propp i hålet, och därför kommer karet tillslut att bli fullt. Och sen svämmar det över och man bryter ihop fullständigt. Hur ska man kunna fungera när det det skvätter vatten omkring en så fort man rör sig?  Vattnet kommer ju att blöta ner alla papper så man inte ser vad det står, vattnet förstör datorn så knapparna flyter omkring, och orden man har i huvudet löser upp sig och försvinner. Kroppen spänner sig hårt för att hålla ordning på allt vatten, tillslut krampar alla muskler och blir fulla med mjölksyra och funkar inte alls. Men de har låst sig i en ”håll ordning på allt-position” så att de slipper jobba upp sig till denna position när nästa stressgrej händer. Så praktiskt.

Hur som helst är man ganska trött när man kommer hem. Helt slut faktiskt.  Och eftersom man är så stressad kan man inte sova. Man somnar liksom inte, man totalt däckar. Och som däckad vilar man inte för då ska dagen bearbetas.  Och när man levt så här i hela sitt liv, då brakar man tillslut.

Man blir helt enkelt utbränd. Eller drabbas av Utmattningssyndrom som det så fint heter. Och då kommer det forskare som säger att

Den som inte kan gå tillbaka till den normala nivån utan har fastnat på en för hög stressnivå behöver hjälp, framför allt psyko­logisk hjälp.

 

Men det kan man ju drömma om. För jag kan berätta att de stresscenter som finns, de tar inte emot Aspergare. De tar inte emot mig. Och därför förväntas jag att bli frisk av mig själv. Om det är från Aspergers Syndrom eller stress vet jag inte. Hur som helst är det mitt eget fel att jag är sjuk eftersom jag inte har den artigheten att bli frisk när doktorn tycker att jag ska bli det.

Och jo, Aspergare har MASSOR med empati vad folk än tror. Vi KAN sätta oss in i andras situationer och vi bryr oss ständigt om!
Men vi tänker inte alltid på det och när vi gör det ses vi säkert som påträngande och jobbiga.

Och efteråt, då iaf jag ser det hela i mina förbaskade filmer.

 

 1,302,774 total views,  1 views today

Rörig dag idag.

I dag fick Fredrik sin andra kur av de två cellgifterna. Förra gången fick han ju en allergisk reaktion efter en vecka, inte för cellgifterna utan för något annat som vi inte vet vad det var.

Denna gång fick han en allergireaktion av cellgifterna. Ingen allvarlig, sköterskan som var där och vaktade stoppade omedelbart flödet och sedan tryckte hon på ”den röda knappen”. På två sekunder kryllade det av folk på rummet.  Fredrik fick mer anti-allergimedel och mer koksaltlösning, hjärta och lungor kollades  och blodtrycket såklart. Sedan dröp de av den ena efter den andra tills bara doktorn och huvudsköterskan var kvar.

Och sedan gick doktorn också. Fredrik fick ligga med sitt dropp i 30 minuter tills allergireaktionen lagt sig och sedan började de om med cellgifterna, fast mycket, mycket långsamt. Och efter en timma var det full fart på flödet igen och då gick det bra.

Då åkte jag hem för att fixa med picknickmat. Tuvas klass skulle ha brännbollspicknick och hur eländiga vi än känner oss är det klart man pallrar sig iväg på sånt. Och när jag gjort picknickmat åkte jag tillbaka till KS och hämtade Fredrik. Och medan jag stod där och väntade på honom kom ambulanshelikoptern och landade på helikopterplattan där på KS.

Det känns så overkligt allting. Solen sken, sommaren är här och det var så varmt, och så står jag där utanför KS där min man får cellgifter och någon stackare behöver åka ambulanshelikopter… Overkligt.

Hur som helst, Tuva tog hur som helst en lyra på brännbollen,  Fredrik drack kaffe och tog kort, och sen åkte vi hem.

Just nu mår han lite illa, min Fredrik, men han tror det ska gå över om han äter lite, så nu blir det lasangette-rester.

 

 

 1,308,165 total views

4 pers, 2 katter och 2 hundar = Tomt hus.

I dag vaknade jag till ett tomt hus. Ja tomt och tomt, Tuva var hemma såklart, Steffie och hennes kusin var här också och så hundarna och katterna. Men tomt var det, Fredrik var inte hemma. Han åkte tidigt till jobbet idag, så ingen puss i dörren idag inte.

Känslan av tomhet och saknad har följt mig hela dagen och ger inte vika för vetenskapen om att han kommer hem ikväll. Sent visserligen, han ska spela squash också med Mexico-Tobbe men han kommer ju hem iaf.
Jag var tom tvungen att ringa honom mitt på dagen bara för att försäkra mig om att han finns där och att han faktiskt kommer hem.

Ytterst obehagligt har det varit och hur jag än försökt kan jag inte få in några glada tankar i huvudet. Det är en riktig depphöst det här.

I morgon ska jag försöka julfixa här i af, jag vet att han tycker om julmys och här ska mysas. Jag ska stoppa kroppen full med alvedon och piggpiller* så att jag orkar hela dagen.
Någon som vet om det finns sockerfri, alkoholfri glögg där ute? Han gillar glögg också, min Fredrik.

blossa1

 

 

*Piggpiller är eg bantningspiller men de är fantastiska piller att använda om man vill bli utbränd men skitdåliga för viktnedgång utan motion… Uthålligheten ökar markant och äter man full dos varje dag så blir man totalt utmattad på ett år eller två.

 62,446 total views,  1 views today

Tankar i natten

tankebubbla

 

 Ja det är ju nu inte natt längre, tidig morgon skulle nog de flesta tycka.  Men jag har tänkt hela natten. Somnade runt 22:00, vaknade första gången runt 0100, andra gången runt 0200 och sista gången 03:30.  Sen var det kört, jag kunde inte mota tankarna i grind eller hur man säger.

Vi hittade en ny knöl på Fredrik igår. Vi försökte tro att det var en fettknöl en stund, men sedan insåg vi nog att fettknölarnas tid är förbi och det vi nu hittat är en ”sån där”.  Dessutom har vi hittat tumören i bröstbenet. Den känns mycket tydligt när man petar på den, trots all björkaska Fredrik hällt i sig. Och som grädde på moset, knölen i ryggen, den som vi visste fanns där, den har nog vuxit  en del. 

Och medan jag nu studerade min man med ”kännarblick” så inser jag också att han tynar bort framför ögonen på mig. Han är inte längre smal utan börjar nu närma sig ”mager”. 

Jag undrar om det var den där Cat – CT han gjorde sist, den med radioaktivt socker eller vad det nu heter de sprutar in i kroppen på ”offret” som triggat igång någon form av spurt här, att cancern har party och lever loppan där inne tack vare den.

Oron är stor, och sent i går kväll bestämde sig Fredrik för att det nu är dags för cellgifter. 

Det gör mig jätterädd, det känns som att vi nu kastar in handduken och ger upp. Cellgifter, det som bryter ner både friska och sjuka celler, och som äter iaf min själ. Hur ska cellgifter kunna rädda min man? Hoppet är litet nu, så här i mörker och ensamhet.

Att dessutom själv vara eländigt utlämnad till en utmattad kropp och själ känns som en otroligt dålig timing av gudarna.  Hur tänkte de egentligen när de lassar på allt på en gång? Hur ska jag orka hålla ihop min familj när jag knappt orkar hålla ihop själv?
Kunde vi inte fått en varning först innan utvisningen kom..

Om det finns någon där ute i vida värden som vet hur man botar ögonmelanom med spridda metastaser, tveka inte att höra av dig…  ❤

 

 61,841 total views,  4 views today

Utmattningssyndrom

– – Hej där! Länge sen!

– Jo,, ja Hej Hej.

– – Så du är sjukskriven fortfarande.. ?

– Ja, för utmattningssyndrom.

– – Ah… hur funkar det, vad är det? Väggen?

– Så hette det förr. Nu har man insett att det är stressrelaterat och ger förändringar i hjärnan. Det går att läka men tar lång tid..

– – Förändring i hjärnan??

– Ja, lite stress är bra, då ökar hippocampus i hjärnan mängden kortisol i hjärnan, så att kan ”springa ifrån rovdjuren som vill äta upp en” . När faran är över behöver man inget mer kortisol och hippocampus slutar tillverkningen.. Är man stressad hela tiden så är kortisolet högt hela tiden och skadar därmed hippocampus som aldrig får vila.

– – HippoWhat? Är det på riktigt alltså? Har jag en sån..?

– Ja, som jag har förstått det, lite förenklat, så är hippocampus bla ”chef över minneshanteringen” och håller liksom koll på arkivet. Var gamla minnen finns och var nya ska placeras… Och om hippocampus enda direktiv är att tillverka cortisol så får den inte mycket annat gjort liksom… Högprioriterad verksamhet.

– – Nä det är klart…

– Så när jag ska kliva upp på morgonen, så går inte informationen till benen fram. Hjärnan får ta en kölapp i hippocampus väntrum och vänta till det blir en lucka i cortilsoltillverkningen, så att hjärnan kan lägga fram sitt ärende.
Om inte hippocampus har fått för sig att tillverka riktigt mycket kortisol, då stänger kontoret så får man ligga i sängen hela dagen.
Ibland har man tur och hjärnan kan smita före i kön, då kan man både kliva upp, gå på toa och sätta på kaffe innan hippocampus snurrar bort sig i arkivet för instruktioner för hur man dricker kaffet.
Brukar hon ha socker i?
Sektion a17, Våning 3, Rum 56, låda 13, fack 11. Eller var det Sektion 13…
Eller sktion 42, ålda 24, ningvå 4 …
Vad var frågan nu igen… åh, här är instruktionerna för smutstvätt. Och där ligger en strumpa, vad står det här nu, ” Ta upp strumpan och lägg den i tvättkorgen.”

– – Åh. Det låter jobbigt..

– Ja. Nu ringer det här också, jag måste svara. Hur gör man? Jag lär mig aldrig den här jäkla telefonen. Hallå? Hallå?
Äh, nu hann jag inte svara igen. Den här telefonen är verkligen jobbig.
Jag har glömt vad vi pratar om, var var jag nu…

– – Tänk att det var så komplicerat med utbrändhet, jag hade verkligen ingen aning..

– Va? Är du också utbränd? Stackare, ja vad skönt. Eller inte menar jag ju såklart, men jag menar att då vet du ju, så slipper jag förklara, för jag orkar verkligen inte just nu för min energi tog slut.

– – Nej, jag är inte utbränd, men jag tror jag börjar hajja vad du går igenom….

Läs mer om utmattningssyndrom på en riktig sida.

 

Continue reading

 15,016 total views,  1 views today

Arkivet
Senaste inläggen
I menyn högst upp hittar du en länk till alla Kategorier. Inläggen där är sorterade i kronologisk ordning.