living in love and harmony..

Ögonmelanom

Party i kroppen

Nu är det en vecka sedan Fredrik fick två olika sorters cytostatika.
Kroppen firar med ett totalt nedsatt immunförsvar, han har blivit förkyld och dessutom fått en allergisk reaktion på något han ätit. Just nu är han på vårdcentralen och får cortison mot klådan. På händerna har han massor med prickar, sedan har han en stor prick på hela kroppen. Resultatet av miljarder små som vuxit ihop…   

Yeah.

 1,323,786 total views

Mirakel tar tid

Så var det gjort. Sammanlagt 4,5 timmars cellgiftdropp rakt in i armen.

Jag vet att många blivit hjälpta av detta, och en och annan som visserligen har andra cancertyper har faktiskt blivit friska… Det är så vi måste tänka nu. Detta är farligt, ja, men det kommer också att ge miraklen tid att ske.  Vem vet, en vacker dag finner någon ett bot mot alla sjukdomar, och då måste han ju vara kvar här och få den.

Jag har inga ord idag. Allt jag plitar ner och sedan raderar låter som avgrund, död, sorg, panik och andra dåligheter, så det får räcka så här.

Just nu mår han bra iaf. Han sitter i soffan och äter popcorn. 


 Koksaltlösning för att ”städa upp i venerna..”  så att cellgifterna har fritt fram sen.

 

Väntan på att det hela skulle bli klart.  Det tog som sagt en evighet men Tuva trivdes iallafall.  Hon lovar att hon ska sova i sin egen säng ”för alltid” om hon får en egen sjukhussäng hemma som man kan höja och sänka.

 

 1,326,485 total views

Tankar i natten

tankebubbla

 

 Ja det är ju nu inte natt längre, tidig morgon skulle nog de flesta tycka.  Men jag har tänkt hela natten. Somnade runt 22:00, vaknade första gången runt 0100, andra gången runt 0200 och sista gången 03:30.  Sen var det kört, jag kunde inte mota tankarna i grind eller hur man säger.

Vi hittade en ny knöl på Fredrik igår. Vi försökte tro att det var en fettknöl en stund, men sedan insåg vi nog att fettknölarnas tid är förbi och det vi nu hittat är en ”sån där”.  Dessutom har vi hittat tumören i bröstbenet. Den känns mycket tydligt när man petar på den, trots all björkaska Fredrik hällt i sig. Och som grädde på moset, knölen i ryggen, den som vi visste fanns där, den har nog vuxit  en del. 

Och medan jag nu studerade min man med ”kännarblick” så inser jag också att han tynar bort framför ögonen på mig. Han är inte längre smal utan börjar nu närma sig ”mager”. 

Jag undrar om det var den där Cat – CT han gjorde sist, den med radioaktivt socker eller vad det nu heter de sprutar in i kroppen på ”offret” som triggat igång någon form av spurt här, att cancern har party och lever loppan där inne tack vare den.

Oron är stor, och sent i går kväll bestämde sig Fredrik för att det nu är dags för cellgifter. 

Det gör mig jätterädd, det känns som att vi nu kastar in handduken och ger upp. Cellgifter, det som bryter ner både friska och sjuka celler, och som äter iaf min själ. Hur ska cellgifter kunna rädda min man? Hoppet är litet nu, så här i mörker och ensamhet.

Att dessutom själv vara eländigt utlämnad till en utmattad kropp och själ känns som en otroligt dålig timing av gudarna.  Hur tänkte de egentligen när de lassar på allt på en gång? Hur ska jag orka hålla ihop min familj när jag knappt orkar hålla ihop själv?
Kunde vi inte fått en varning först innan utvisningen kom..

Om det finns någon där ute i vida värden som vet hur man botar ögonmelanom med spridda metastaser, tveka inte att höra av dig…  ❤

 

 61,943 total views

Lätt om hjärtat

I går kom Fredrik hem från Mexiko. Han hade en hel packe piller med sig, 6 månaders förbrukning av naturläkemedel.
Det hela hade gått jättebra, jag som sett framför mig hur han fastnat i tullen och fick förklara för tullarna vad det är i de här i de  3 påsar pillerkapslar han hade med sig med sig ….
Men sån är jag ju, jag har också sett framför mig hur planet störtar, hur mexikanska banditer kapar transferbussen och mördar alla patienterna och snor pengarna, att Den Stora Jordbävningen aktiveras osv.
Men nu är han hemma igen, vit som ett lakan i ansiktet  och hur trött som helst. 

I dag har vi varit på radiumhemmet för en second opinion, och pratat med en annan läkare än den vi haft tidigare.

Den här nya läkaren var mycket tydligare och mer ordning på kändes det som. Han förklarade att de alltså inte hittat några tumörer, bara tre misstänkta sådana, varav 2 inte förändrat sig i storlek alls sedan i maj. Den största har vuxit 1,5 mm sedan i maj (Den är nu 0,5 nu)  vilket man då kan kalla en långsamväxande metastas och det är ju toppen.
Han tyckte dessutom att det här med cellgifter var lite tidigt att dyka på nu. Ska något tas bort så skulle det nog kunna ske med strålning i stället men han vill vänta och se.
Först vill han göra en CAT-CT av hela kroppen, det är ytterligare en röntgentyp utöver de två Fredrik gjort tidigare och den ger tydligare bilder. Den kan tala om vad varje prick är vilket de andra inte kan. Efter det kan han fatta nya beslut, men han har iaf en plan känns det som. Och för vår del är det här toppen, då hinner kanske Hoxey-grejjorna börja verka och då får vi ju se resultatet i CAT-CT bilderna ..

Fredrik har nyss pratat med sina föräldrar, stackarna. Han hade någon förändring i sköldkörtel-värderna kom Hoxeykliniken fram till, och det berättade han för sina föräldrar. De hade tolkat det som att metastaserna spritt sig till bukspottkörteln. Att få cancer där är mycket illa, så de hade varit mycket deppiga sedan det samtalet.

Tur är ju nu då att han ringde till dem och fick förtydliga att så är det ju inte, bara något värde som är lite högt 🙂  Lugn i stormen..  Men nu är de glada igen iaf. Han har än så länge bara lite cancer,  inte så mycket..

hoxey1

hoxey2

 51,151 total views

Arkivet
Senaste inläggen
I menyn högst upp hittar du en länk till alla Kategorier. Inläggen där är sorterade i kronologisk ordning.