living in love and harmony..

melanom

Mirakel tar tid

Så var det gjort. Sammanlagt 4,5 timmars cellgiftdropp rakt in i armen.

Jag vet att många blivit hjälpta av detta, och en och annan som visserligen har andra cancertyper har faktiskt blivit friska… Det är så vi måste tänka nu. Detta är farligt, ja, men det kommer också att ge miraklen tid att ske.  Vem vet, en vacker dag finner någon ett bot mot alla sjukdomar, och då måste han ju vara kvar här och få den.

Jag har inga ord idag. Allt jag plitar ner och sedan raderar låter som avgrund, död, sorg, panik och andra dåligheter, så det får räcka så här.

Just nu mår han bra iaf. Han sitter i soffan och äter popcorn. 


 Koksaltlösning för att ”städa upp i venerna..”  så att cellgifterna har fritt fram sen.

 

Väntan på att det hela skulle bli klart.  Det tog som sagt en evighet men Tuva trivdes iallafall.  Hon lovar att hon ska sova i sin egen säng ”för alltid” om hon får en egen sjukhussäng hemma som man kan höja och sänka.

 

 1,326,487 total views

Tankar i natten

tankebubbla

 

 Ja det är ju nu inte natt längre, tidig morgon skulle nog de flesta tycka.  Men jag har tänkt hela natten. Somnade runt 22:00, vaknade första gången runt 0100, andra gången runt 0200 och sista gången 03:30.  Sen var det kört, jag kunde inte mota tankarna i grind eller hur man säger.

Vi hittade en ny knöl på Fredrik igår. Vi försökte tro att det var en fettknöl en stund, men sedan insåg vi nog att fettknölarnas tid är förbi och det vi nu hittat är en ”sån där”.  Dessutom har vi hittat tumören i bröstbenet. Den känns mycket tydligt när man petar på den, trots all björkaska Fredrik hällt i sig. Och som grädde på moset, knölen i ryggen, den som vi visste fanns där, den har nog vuxit  en del. 

Och medan jag nu studerade min man med ”kännarblick” så inser jag också att han tynar bort framför ögonen på mig. Han är inte längre smal utan börjar nu närma sig ”mager”. 

Jag undrar om det var den där Cat – CT han gjorde sist, den med radioaktivt socker eller vad det nu heter de sprutar in i kroppen på ”offret” som triggat igång någon form av spurt här, att cancern har party och lever loppan där inne tack vare den.

Oron är stor, och sent i går kväll bestämde sig Fredrik för att det nu är dags för cellgifter. 

Det gör mig jätterädd, det känns som att vi nu kastar in handduken och ger upp. Cellgifter, det som bryter ner både friska och sjuka celler, och som äter iaf min själ. Hur ska cellgifter kunna rädda min man? Hoppet är litet nu, så här i mörker och ensamhet.

Att dessutom själv vara eländigt utlämnad till en utmattad kropp och själ känns som en otroligt dålig timing av gudarna.  Hur tänkte de egentligen när de lassar på allt på en gång? Hur ska jag orka hålla ihop min familj när jag knappt orkar hålla ihop själv?
Kunde vi inte fått en varning först innan utvisningen kom..

Om det finns någon där ute i vida värden som vet hur man botar ögonmelanom med spridda metastaser, tveka inte att höra av dig…  ❤

 

 61,946 total views

Cancer i ögat

Sommaren 2013  upptäckte Fredrik att han såg konstigt med ena ögat. Halva synfältet var svart liksom, och resten var suddigt.
”Det går över” tänkte han manligt och berättade inget för mig.
Vi åkte på husbilssemester med vänner , och när vi varit ute i nästan två veckor kom han fram till att han nog måste gå till doktorn med ögat.
Och så berättade han för mig om bristen på syn i ögat och vi åkte hem.

Fredrik ringde doktorn som sa att han skulle gå till Optikern.
Och optikern sa att han skulle åka till ST Eriks ögonakut.
Och Fredrik åkte dit. Ensam.  Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att det skulle vara något allvarligt, men när han kom hem efter sjukhusbesöket såg jag direkt att det var nåt..
Aldrig mer får han åka själv till någon doktor som kan ge besked om what so ever..

 

tumör2  

Det som skymde sikten i ögat var en tumör av sorten Malignt melanom. Den var stor, täckte 40% av ögats innanmäte och ögat gick inte att rädda.Här ser man en del av tumören med blotta ögat. Den ligger längst med nederkanten i iris, från ”kl 17:00 till kl 23:00”, man ser hur den smalnar av.  Men den tar alltså upp nästan hela innanmätet av ögat, det syns inte på bilden.

Den som tog detta hårdast var nog jag. Jag dammsög nätet efter information om denna typ av tumör, och läste den ena skrämmande artikeln efter den andra och gick nästan under av skäck.  Denna typ av cancer ger tydligen inte alltid ifrån sig metastaser, och sprider den sig så är det till levern i första hand, och därefter till lungorna och sedan vidare ut  i kroppen. Ungefär hälften av dem som får malignt melanom i ögat får metastaser, och prognoserna för dessa patienter är dålig.

 

opkryss bandage  

Två veckor efter diagnos opererades ögat bort…
Före operationen, Fredrik har fått en droppe ”pupillförstorande” medel i ögat, och så har de ritat ett kryss ovanför så att de säkert skulle ta bort rätt öga. Det hade ju blivit en aning pinsamt för dem om fel öga plockats bort…

Ett par veckor efter operationen var det dags för första kontroll av lever och lungor. Vi var båda supernervösa och då tror jag även Fredrik hade lite ångest.  Lungorna röntgades, och levern undersöktes med ultraljud.  Då hittades ingenting, och denna kontroll sker numera med 6 månaders mellanrum och ska så fortsätta i fem år.

Ytterligare veckor efter det var det dags för Fredrik att få en ögonprotes.
Sådana tillverkas i glas av en kvinna som jobbar på F.AD.MÜLLER SÖHNE i Stockholm. Hon sitter i ett litet charmigt hus bakom Karolinska sjukhuset.

 

proteslåda   muller  

Först väljer hon ut ett öga ur låda.

Sedan formar hon det lite grann, viker in hela bakstycket så att ögonbollen blir dubbel liksom, ihopvikt.
Sedan lägger hon i röda trådar i ögonvitan.

 

protes2

 

Här är den första ögonprotesen han fick. Den lilla gröna grejjen är en sugpropp i miniatyr,
den ska han använda när han ibland tar ut ögat för att rengöra det.
Vilket aldrig har hänt…

 

brun   resultat  

Storleken provas ut. Här med ett öga som råkar vara brunt. Mycket märkligt.
Och på de högra bilden är den färdiga protesen på plats i ögat.

Detta är alltså två år sedan, och för varje halvårskontroll har vi blivit lite, lite tryggare, lite, lite säkrare på att det fasansfulla är över.

Det är det inte.  Vid den senaste kontrollen som utfördes för ca en månad sedan hittades en metastas i levern. Min största skräck har blivit sann, och nu väntar provtagningar, undersökningar och Gud vet vilka behandlingar.

Om detta skriver jag i ett annat inlägg.

 13,929 total views

Arkivet
Senaste inläggen
I menyn högst upp hittar du en länk till alla Kategorier. Inläggen där är sorterade i kronologisk ordning.