living in love and harmony..

Hoxey

Då var det dags

cellgift

Så var det dags. Ikväll stoppar Fredrik i sig det första pillret med gift av många.
Kuren ser ut som så att han äter cellgiftpiller i fem dagar , och sedan återhämtar han sig i tre veckor. Sedan börjar det om, och så ska han hålla på i tre månader. Sedan blir det ny röntgen för att kolla vad som hänt och när det är gjort tar man nya beslut.

Allt annat han stoppar i sig är till för att stärka kroppen och ta död på cancercellerna, och att han nu ska stoppa i sig någonting som förstör hans egna celler och de vita blodkropparna känns helt fel. Men förhoppningsvis funkar de så pass att det åtminstone inte kommer nya tumörer, och att de som finns slutar växa. Eller ännu bättre, att de packar sig iväg för att aldrig komma tillbaka.
Vad jag undrar är varför man inte kör dessa cellgifter direkt när man får en tumör någonstans om de nu fungerar så bra som det sägs.. Redan vid första beskedet?  Innan de sätter sig fast överallt och börjar växa och ställa till elände. Varför väntar man?

Hur som helst, med tanke på detta med brist på  vita blodkroppar, ja vi kommer att hålla oss långt ifrån minsta bacill eftersom immunförsvaret blir helt utslaget.

Att plötsligt isolera sig en smula, ja det blir ju inte hela tiden, bara de två första veckorna i varje omgång då de vita blodkropparna är helt utslagna. Det innebär att man borde kunna umgås ordentligt med folk åtminstone en vecka per kur. Typ.  Det är ju otroligt viktigt för mig som är utbränd, att umgås med folk….  eller inte.   Vi har ju i princip totalisolerat oss sedan sommaren, och bara gått på ”måste-jippon”.  Alltså, såna man verkligen, verkligen vill gå på men det blir ett måste bara för att man vill. Bra förklaring?  Den får duga. Men att jag alltså får någon sorts panikkänsla över framtida isolering är helt obegripligt.

Förmodligen beror de på de senaste dagarnas umgänge.  Livligt 6-årskalas (inte min) och lugn och mysig 40-årsskiva i lördags, däckad hela söndagen. Mjölksyra i hela kroppen och stress-feber som stämningshöjare. Besök av en av mina ljuvliga Rotan-vänner på måndagen och ett besök av en till underbar Rotan-vän idag. Jag var otroligt trött efteråt men lite ångest gav vika  och att se människor på riktigt var fantastiskt.  Det är så skönt att ni alla finns där och jag önskar vi sågs oftare. ❤

 

 61,243 total views

Lätt om hjärtat

I går kom Fredrik hem från Mexiko. Han hade en hel packe piller med sig, 6 månaders förbrukning av naturläkemedel.
Det hela hade gått jättebra, jag som sett framför mig hur han fastnat i tullen och fick förklara för tullarna vad det är i de här i de  3 påsar pillerkapslar han hade med sig med sig ….
Men sån är jag ju, jag har också sett framför mig hur planet störtar, hur mexikanska banditer kapar transferbussen och mördar alla patienterna och snor pengarna, att Den Stora Jordbävningen aktiveras osv.
Men nu är han hemma igen, vit som ett lakan i ansiktet  och hur trött som helst. 

I dag har vi varit på radiumhemmet för en second opinion, och pratat med en annan läkare än den vi haft tidigare.

Den här nya läkaren var mycket tydligare och mer ordning på kändes det som. Han förklarade att de alltså inte hittat några tumörer, bara tre misstänkta sådana, varav 2 inte förändrat sig i storlek alls sedan i maj. Den största har vuxit 1,5 mm sedan i maj (Den är nu 0,5 nu)  vilket man då kan kalla en långsamväxande metastas och det är ju toppen.
Han tyckte dessutom att det här med cellgifter var lite tidigt att dyka på nu. Ska något tas bort så skulle det nog kunna ske med strålning i stället men han vill vänta och se.
Först vill han göra en CAT-CT av hela kroppen, det är ytterligare en röntgentyp utöver de två Fredrik gjort tidigare och den ger tydligare bilder. Den kan tala om vad varje prick är vilket de andra inte kan. Efter det kan han fatta nya beslut, men han har iaf en plan känns det som. Och för vår del är det här toppen, då hinner kanske Hoxey-grejjorna börja verka och då får vi ju se resultatet i CAT-CT bilderna ..

Fredrik har nyss pratat med sina föräldrar, stackarna. Han hade någon förändring i sköldkörtel-värderna kom Hoxeykliniken fram till, och det berättade han för sina föräldrar. De hade tolkat det som att metastaserna spritt sig till bukspottkörteln. Att få cancer där är mycket illa, så de hade varit mycket deppiga sedan det samtalet.

Tur är ju nu då att han ringde till dem och fick förtydliga att så är det ju inte, bara något värde som är lite högt 🙂  Lugn i stormen..  Men nu är de glada igen iaf. Han har än så länge bara lite cancer,  inte så mycket..

hoxey1

hoxey2

 51,047 total views

Arkivet
Senaste inläggen
I menyn högst upp hittar du en länk till alla Kategorier. Inläggen där är sorterade i kronologisk ordning.