www.maviko.se

living in love and harmony..

Juridiskt kön helt onödigt. Skippa dem helt och hållet!

Jag undrar varför stat och myndigheter envisas med att de behöver veta folks kön.
När behöver man veta om folk är man eller kvinna? Varför måsste man fylla i det överallt?
De enda som borde vara intresserade av detta är väl sjukvården, som behöver veta det för att kunna behandla patienten rätt utifrån könstillhörighet. Det är ju helt onödigt att leta efter äggstocksinflammation på en karl eller prostatacancer på en kvinna liksom.
 
Ja, potentiella partners behöver väl också veta förstås, man vill ju kanske veta om man är gift med någon man kan skaffa barn med på naturlig väg eller om man måste ställa sig i kö för inseminering,  men måste myndigheter veta det?
 
Istället för att lägga till olika könstillhörigheter kanske man bara ska ta bort dem som finns. När de inte behövs alltså. 
Skippa personnummrets ”könsvisare” och ge alla ett id-nummer bara. Och bara sjukvården får veta. Plätt-lätt.
 
 
 
 

35,616 total views, 12 views today

Komplikationer i brutna ben

 

Efter 48 timmar fick lilla mamma äntligen fått komma in på operation.  Operationen i sig verkar ha gått bra,de stoppade in en spik i benet och sydde ihop henne.  När hon sedan vaknade på uppvaket efteråt så svullnade benet upp så mycket att de var tvugna att öppna upp benet för att minska svullnaden. Sköterskan säger att de förhoppningsvis ska sy igen såret pö om på under dagen..

I morse fick hon komma upp på avdelning efter att ha legat hela natten på uppvaket, och hon mår som man brukar efter en sådan här operation och lång tids smärta, alltså galet trött och väldigt påverkad av allt  smärtstillade. 

Jag undrar om denna komplikation orsakades av den långa väntetiden eller om det är en fullständigt normal reaktion efter en operation på en 67-årig liten tant..

Jag är så arg, så ledsen, bekymrad, trött och orolig.  Förbaskade …..  landsting/politiker/who ever som ansvarar för en sådan här dålig vårdplanering!  Karma!

30,567 total views, 7 views today

Brutna ben har ingen prio

 

Nu har hon väntat i 30 timmar på operation, min 67-åriga mor. Hon ramlade ner från köksbordet när hon skulle måla taket  i köket och bröt båda benen i smalbenet. Om det är höger eller vänster ben som är av har jag inte fått veta, men ont har hon.

Falu lasarett har tydligen bara två läkare som kan operera och morsan halkar ständigt ner på operationslistan hela tiden då det finns andra, mer akuta fall att ta hand om. De beräknar att hon ska få bli opererad i morgon, onsdag, efter lunch.

Då har hon legat med brutet ben i 48 timmar.  48 TIMMAR!  Det är helt sanslöst dåligt.

Så bra funkar vården i Sverige, som ständigt blir tryggare och tryggare. 

Jag hoppas verkligen att alla våra ministrar bryter sina ben, får cancer och blir utbrända och sedan INTE får gå till sina privatsjukhus utan vackert får sitta på akutmottagningar och vårdcentraler och vänta på att stressad vårdpersonal ska slänga ett snabbt öga på dem och skicka hem dem. Utan behandling.

 

 

26,613 total views, 7 views today

Explosion

I dag har vi varit på radiumhemmet och fått svar på  CT-Scan.
Det har nu visat sig att inget vi gjort hittills har hjälpt alls. Vare sig alternativmediciner eller cellgifter har haft någon verkan.
De sex tumörerna de hittade på förra CT-scan har blivit större, och antalet tumörer har ökat från sex till fjorton. På tre månader.

Läkaren vill nu byta cellgiftsort mot en annan, eller två.  De ska ha patienskonferens (eller vad de kallar de för när alla läkarna i gruppen diskuterar patienternas behandlingar) i morgon så han ringer på onsdag och berättar  vad de kommit fram till.

Men jag skriker inombords. 14 tumörer!  Fjorton.  Det är hur många som helst. De har alltså mer än fördubblats i antal på TRE månader. Vad händer om ytterligare tre? Fördubblas de igen? Och om ett halvår? Ett år? 

Omg. 

Vad som gäller nu är total omorganisation i medicinskåpet. Utvärdering om vad som ska vara kvar och vad som skrotas.
Det är svårt, men om det inte funkar måste vi ändra på någonting, vi måste hitta något som funkar. Doktorn letar bland sina resurser, vi i våra.

Resurserna är ni, hela internet, hela världen. Så återigen….  finns det någon där ute som vet någonting om ögonmelanom? Hjälp!

23,066 total views, 5 views today

Kan man välja och vraka?

Att få något gjort när man är utbränd är inte lätt. 

Bara att få huset rent är ett äventyr i sig. Man börjar så energiskt i ett rum. Säg vardagsrummet. Man viker lite filtar. Puffar kuddar. Plockar av borden. Och från vardagsrummet tar man med sig en kaffekopp och lite smutsiga kläder sexåringen spridit omkring sig. Dessa tar man ner i tvättstugan. Där ställer man ifrån sig kaffekoppen på bänken och börjar sortera tvätt.  

När man sedan ska slänga in sin sorterade tvätt i tvättmaskinen upptäcker man att det redan ligger tvätt i där i. Torr, otvättad tvätt. Den som man sorterade och lade in för flera dagar sedan när man hade ett annat husstädarförssök.  Ok. På med tvättmaskinen. Och så tänker man till.  Torktumlaren då…  hur är det med den?  Jodå, där inne ligger det blöta handdukar. De luktar unket och blött.  Ut med dem för omtvätt. Sådär ja. Då är det bara att vänta.

Under tiden kan jag ju fixa lite i torkrummet. Där finns säkert rena kläder som ska tas upp till klädkammaren,  Absolut. Det står flera tvättkorgar med ren tvätt där i torkrummet.  Kläder som jag tagit ner från tvättlinorna och sedan lagt i tvättkorgar för uppbärning och av någon anledning lämnat kvar där.  Men bra bra!  Jag grabbar en tvättkorg och kilar upp med den till klädkammaren för insortering i skåp och lådor.  

Och i hela klädkammaren ligger det barbiedockor och tillbehör på hela golvet. Överallt!  Så för att komma in där måste jag göra plats. Självklart. Så jag samlar ihop alla dockor, bilar, bord och hästar för att flytta in dem i lek/hobbyrummet där de hör hemma.  Där är det också kaos. Och jag kan ju inte bara vräka ut allt på golvet så jag börjar städa i ordning i barbiehörnan. Sorterar små glas, bäddar sängarna. Ställer i ordning alla hästar, och sätter dockorna prydligt i sofforna och vid borden. Sedan välter jag ut badkaret som de små tjejerna har hällt vatten i för att dockorna ska bada. Damn!  Så ut i köket för att hämta en trasa att torka upp.

På vägen dit hinner jag glömma vad jag skulle göra och väl ute i köket sätter jag på kaffe istället.  Och medan jag väntar på kaffet börjar jag tömma diskmaskinen. När den är tom går jag sedan på disk-jakt.  Och nere i gillestugan hittar jag ett par smutsiga strumpor som jag bär iväg med till tvättstugan där jag hittar tvätt på hela golvet, ren tvätt i tvättkorgar, ett flertal kaffemuggar på bänken…  

Några dagar senare går man till habiliteringen. De lyssnar roat, förstående och medkännande på mina bekymmer med att få något färdigt här hemma. De undrar om de kan erbjuda hjälp. 

Hjälp! tänker jag förtjust. De kan hjälpa!

Ja, säger de, vad skulle du tycka om en avlastningsfamilj?  Då kan din yngsta vara där när du känner att du inte orkar mer.

En avlastningsfamilj??  Min sexåring är inget problem. Hon är underbar. Ljuvlig, fantastisk och alldeles alldeles underbar. Dessutom är hon en fena på att torka skåpluckor i köket, och lister. Hon älskar att gå och spruta vatten överallt och torka rent med en dyngsur trasa. 

Så nej tack, någon stödfamilj vill jag verkligen inte ha. Absolut inte. 

Men städhjälp kan ni gärna får ge mig. 4 timmar i veckan, gärna det! Tänk vad fantastiskt med någon som hjälper en att röja i röran och som dessutom kan hålla en på rätt spår. Och dubbelkolla att tvättmaskiner och tumlare är i gång, att diskmaskinen är tom och att man hällt kaffet i en termos så man slipper hälla ut det (igen) och brygga nytt.

Men sådant kan de inte hjälpa till med, det kostar ju pengar. Dessutom är det förmodligen fult med städhjälp, och en som går hemma hela dagarna behöver ju knappast någon hjälp, de har ju all tid i världen att pyssla hemma. Pynta, stryka gardiner och fläta mattor. För att inte tala om alla dokusåpor man hinner somna till.

Men det vore verkligen värdefull hjälp.

För den energi jag har, den vill jag lägga på min familj. Jag vill inte slösa bort den på dammsugning, tvätt och handling. Jag vill gå på bio, åka skridskor, spela kort och fånga fisk-spelet.  Men då måste jag vila först, och när jag vilar samlar sig dammtussarna och sedan får jag välja mellan dammtussar och bio. 

Men det förstås, de kanske menar att man byter hus med en avlastningsfamilj över en helg. Och så medan vi bor i deras rena fina hus och äter god färdiglagad mat och går på bio och spelar kort hela helgen så bor de hemma hos oss och städar hela helgen och byter lakan i alla sängar.

Ok, jag är för!  Jag vill nog ha en sådan avlastningsfamilj.  Måste man stå i kö eller finns det många att välja på? Finast hus vinner.

31,557 total views, 4 views today

Sorg

kyrka

I dag begravs hon, min internetvän, hon som fick cancer i bukspottkörteln.  Hennes dotter skrev på Facebook om begravningen, och jag lider så med dem. Min väns man och barn, och barnbarnen som gjorde henne så lycklig.
In i det sista var hon så glad och positiv till allting.  Hon fick blommor och choklad på sjukhuset, och hon tyckte att folk var så snälla och att det var ” för mycket”.  Precis som om man kunde älska någon för mycket…  

Jag ska försöka tänka som hon.  Att försöka se det goda i allt, och att försöka vara glad fast man är ledsen.  Eller kanske låta sig vara ledsen ibland, men vara glad där emellan.  

52,034 total views, 10 views today

4 pers, 2 katter och 2 hundar = Tomt hus.

I dag vaknade jag till ett tomt hus. Ja tomt och tomt, Tuva var hemma såklart, Steffie och hennes kusin var här också och så hundarna och katterna. Men tomt var det, Fredrik var inte hemma. Han åkte tidigt till jobbet idag, så ingen puss i dörren idag inte.

Känslan av tomhet och saknad har följt mig hela dagen och ger inte vika för vetenskapen om att han kommer hem ikväll. Sent visserligen, han ska spela squash också med Mexico-Tobbe men han kommer ju hem iaf.
Jag var tom tvungen att ringa honom mitt på dagen bara för att försäkra mig om att han finns där och att han faktiskt kommer hem.

Ytterst obehagligt har det varit och hur jag än försökt kan jag inte få in några glada tankar i huvudet. Det är en riktig depphöst det här.

I morgon ska jag försöka julfixa här i af, jag vet att han tycker om julmys och här ska mysas. Jag ska stoppa kroppen full med alvedon och piggpiller* så att jag orkar hela dagen.
Någon som vet om det finns sockerfri, alkoholfri glögg där ute? Han gillar glögg också, min Fredrik.

blossa1

 

 

*Piggpiller är eg bantningspiller men de är fantastiska piller att använda om man vill bli utbränd men skitdåliga för viktnedgång utan motion… Uthålligheten ökar markant och äter man full dos varje dag så blir man totalt utmattad på ett år eller två.

53,022 total views, 4 views today

Då var det dags

cellgift

Så var det dags. Ikväll stoppar Fredrik i sig det första pillret med gift av många.
Kuren ser ut som så att han äter cellgiftpiller i fem dagar , och sedan återhämtar han sig i tre veckor. Sedan börjar det om, och så ska han hålla på i tre månader. Sedan blir det ny röntgen för att kolla vad som hänt och när det är gjort tar man nya beslut.

Allt annat han stoppar i sig är till för att stärka kroppen och ta död på cancercellerna, och att han nu ska stoppa i sig någonting som förstör hans egna celler och de vita blodkropparna känns helt fel. Men förhoppningsvis funkar de så pass att det åtminstone inte kommer nya tumörer, och att de som finns slutar växa. Eller ännu bättre, att de packar sig iväg för att aldrig komma tillbaka.
Vad jag undrar är varför man inte kör dessa cellgifter direkt när man får en tumör någonstans om de nu fungerar så bra som det sägs.. Redan vid första beskedet?  Innan de sätter sig fast överallt och börjar växa och ställa till elände. Varför väntar man?

Hur som helst, med tanke på detta med brist på  vita blodkroppar, ja vi kommer att hålla oss långt ifrån minsta bacill eftersom immunförsvaret blir helt utslaget.

Att plötsligt isolera sig en smula, ja det blir ju inte hela tiden, bara de två första veckorna i varje omgång då de vita blodkropparna är helt utslagna. Det innebär att man borde kunna umgås ordentligt med folk åtminstone en vecka per kur. Typ.  Det är ju otroligt viktigt för mig som är utbränd, att umgås med folk….  eller inte.   Vi har ju i princip totalisolerat oss sedan sommaren, och bara gått på ”måste-jippon”.  Alltså, såna man verkligen, verkligen vill gå på men det blir ett måste bara för att man vill. Bra förklaring?  Den får duga. Men att jag alltså får någon sorts panikkänsla över framtida isolering är helt obegripligt.

Förmodligen beror de på de senaste dagarnas umgänge.  Livligt 6-årskalas (inte min) och lugn och mysig 40-årsskiva i lördags, däckad hela söndagen. Mjölksyra i hela kroppen och stress-feber som stämningshöjare. Besök av en av mina ljuvliga Rotan-vänner på måndagen och ett besök av en till underbar Rotan-vän idag. Jag var otroligt trött efteråt men lite ångest gav vika  och att se människor på riktigt var fantastiskt.  Det är så skönt att ni alla finns där och jag önskar vi sågs oftare. ❤

 

51,877 total views, 6 views today

Tankar i natten

tankebubbla

 

 Ja det är ju nu inte natt längre, tidig morgon skulle nog de flesta tycka.  Men jag har tänkt hela natten. Somnade runt 22:00, vaknade första gången runt 0100, andra gången runt 0200 och sista gången 03:30.  Sen var det kört, jag kunde inte mota tankarna i grind eller hur man säger.

Vi hittade en ny knöl på Fredrik igår. Vi försökte tro att det var en fettknöl en stund, men sedan insåg vi nog att fettknölarnas tid är förbi och det vi nu hittat är en ”sån där”.  Dessutom har vi hittat tumören i bröstbenet. Den känns mycket tydligt när man petar på den, trots all björkaska Fredrik hällt i sig. Och som grädde på moset, knölen i ryggen, den som vi visste fanns där, den har nog vuxit  en del. 

Och medan jag nu studerade min man med ”kännarblick” så inser jag också att han tynar bort framför ögonen på mig. Han är inte längre smal utan börjar nu närma sig ”mager”. 

Jag undrar om det var den där Cat – CT han gjorde sist, den med radioaktivt socker eller vad det nu heter de sprutar in i kroppen på ”offret” som triggat igång någon form av spurt här, att cancern har party och lever loppan där inne tack vare den.

Oron är stor, och sent i går kväll bestämde sig Fredrik för att det nu är dags för cellgifter. 

Det gör mig jätterädd, det känns som att vi nu kastar in handduken och ger upp. Cellgifter, det som bryter ner både friska och sjuka celler, och som äter iaf min själ. Hur ska cellgifter kunna rädda min man? Hoppet är litet nu, så här i mörker och ensamhet.

Att dessutom själv vara eländigt utlämnad till en utmattad kropp och själ känns som en otroligt dålig timing av gudarna.  Hur tänkte de egentligen när de lassar på allt på en gång? Hur ska jag orka hålla ihop min familj när jag knappt orkar hålla ihop själv?
Kunde vi inte fått en varning först innan utvisningen kom..

Om det finns någon där ute i vida värden som vet hur man botar ögonmelanom med spridda metastaser, tveka inte att höra av dig…  ❤

 

52,244 total views, 6 views today

Och om vi vägrar?

sommaralltid

Snart är det dags att ställa tillbaka klockan igen. Eller fram eller hur man nu gör.

Jag avskyr det här, när man ska ändra tiden på hösten. För då blir det plötsligt kolsvart ute redan vid 16:00 på eftermiddagen, och då får man ju inget dagsljus alls. Jobbar man mellan 0800 och 1700 så sticker man ju hemifrån när det är mörkt, och det kommer då att vara mörkt när man kommer hem också. Har man tur kan man få se dagsljus genom fönstret, och på TV om man ser på något program där de är utomhus ibland. Man får titta på dagsljus på internet. Yeah… 

Om man hade sommartid året om, skulle det åtminstone vara lite ljust en stund på eftermiddagen…

Det har diskuterats i riksdagen har jag hört, om man skulle slopa det här med vintertid och har sommartid året om. Jag tycker det är en strålande idé, men det verkar som att riksdagens slopavintertidsmotion inte ens blev någon motion.

Men vad händer om vi vägrar? Totalvägrar. Min normaltid är sommartid och så vill jag ha det.

Och vad händer om jag uppmanar till vintertidsvägran, blir jag då anmäld för hetsande mot tid?

#sommaralltid

56,905 total views, 6 views today

SMS från datorn

sms2

Jag är smått besviken på Tele2 som nu avslutar sin tjänst SMS från datorn. 

Orsaken är att det är för få användare…  märkligt va. Hur många visste ens att tjänsten fanns?
Marknadsföring kallas det för…  om man vill att folk ska få veta vad man har att sälja.

Hur som helst, för mig som hellre skriver på ett riktigt tangentbord än i telefonen är det katastrof. 

Men jag hittade ett program som nästan ersätter Tele2´s program, man måste ha telefonen igång och i närheten, men ändå..

För datorn:

https://www.fosshub.com/MyPhoneExplorer.html

För telefonen:

https://play.google.com/store/apps/details?id=com.fjsoft.myphoneexplorer.client

 

 

54,159 total views, 10 views today

Lydiga jyckar

jyckar

Om man tvingar upp den stora jycken i soffan, och sedan lägger den lilla jycken bredvid och bestämt säger ”STANNA” så kan man få riktigt myspysiga bilder.

52,378 total views, 8 views today

Översättning i vardagen

alltbra

Varför frågar folk hur ”det är” , hur man mår, om allt är bra, när de inte vill höra svaret? 

”Tjena”  Länge sen”  Hur är läget, är allt ok?”

” Jag mår skit, i natt har jag inte sovit alls, och jag oroar mig för Fredrik som inte har tagit några cellgifter än och jag undrar vad som är bäst ….  Hur är det själv? 

”—-”

Från och med nu svarar jag nog bara att ” det flyter på”.  Men det betyder ovanstående.

52,066 total views, 4 views today

Det kunde ju vara värre…

Jag skulle så gärna vilja skriva något roligt på den här bloggen. Jag har läst lite i den och det står bara tråkigheter i den. 

Men jag har inget roligt att skriva. I dag hade väl varit en bra dag att skriva roliga saker, upplyftande, positiva saker. Men jag har inget roligt att skriva. 

För idag, på radiumhemmet, så sa doktorn att med den här bättre röntgenapparaten, den som jobbar med socker och radioaktivitet, så kunde man hitta alla tumörer så mycket bättre än med alla de andra röntgenapparaterna. Och så visade han bilder i datorn, så här ser Fredrik ut på insidan, i genomskärning. 

De små tumörerna lyser som små solar där i datorn, fullproppade med socker som de är. Det ser nästan fint ut där i datorn. Bilderna är i färg så det lyser verkligen om dem. Gul-orange små solar.  Men så kommer man på att några gulliga små solar är det ju inte. Snarare svarta hål som slukar liv. 

De är fem stycken nu.  Förut visste de inte, doktorerna, de bara gissade. Men nu vet de. Och den här apparaten scannade hela Fredrik, så nu vet vi att de finns vitt spridda i kroppen.

En i framsidan på låret. 
En på baksidan av axeln. 
En i bröstbenet. 
Två i levern. 

De två i levern visste vi ju fanns där, och de har inte ändrat storlek sedan förra röntgenundersökningen. Det är ju positivt. Och ingen av dem sitter i något viktigt organ, det är också positivt.  Det kunde ju varit värre, det kunde suttit en i lungan, eller i hjärnan. Det hade varit väldigt o-positivt, men nu satt de överallt utom där. Bra bra.  

Doktorn kunde inte heller svära på hur länge de andra tumörerna funnits där, de har ju inte röntgat överallt utan fokuserat på lever, lungor och huvud. Vi fick heller inte veta hur stora de är.

De kommer inte att operera bort någon av dessa tumörer. Inte en enda. Och de kommer inte att micra eller stråla dem heller. Det är nämligen ingen mening sa doktorn. När man opererar bort dessa kommer ändå nya ha dykt upp till nästa undersökning..  Och de kan inte hålla på och operera i all evighet. Vi har alltså nått den där gränsen när de inte längre försöker få bort tumörerna på kirurgisk väg.

Vad som då återstår är  cytostatika, cellgiftbehandling.

Den förra läkaren sa att man blir jättesjuk av denna behandling. Sköterskan sa att man blir jättedålig, illamående och allmänt eländig.

Den nya doktorn sa att det knappt märks. Man kan jobba samtidigt. Man kanske mår lite illa men det går fort över. Immunförsvaret blir inte heller påverkat sa han. Så det verkar ju vara en helt ofarlig behandling…

Skulle du själv ta denna medicin, frågade jag, och jo, ja , det ”skulle han nog, trodde han, det finns ju ingen annan behandling..” 

Än så länge vet inte Fredrik hur han ska göra.

När denna röntgen gjordes hade han ju inte börjat med Hoxeybehandlingen ännu. Och inte heller vår hemliga behandling. Och Enbys behandling har iaf , tror vi, stoppat tillväxten på tumörerna i levern. Och sen äter han ju vårt eget hopikok med aprikoskärnor, silvervatten och annat smått och gott.  Någon som vill ha en kopp björkaske-avkok? Mums…

Kanske kommer han att vänta med cellgifterna i två månader för att se om nästa röntgen i december kan svara på om alla ”häxkonster” gett något resultat.  Eller så kör han dem nu, och hoppas att hopikoket stärker immunförsvaret så gott det går. Cellgifterna har ju ihjäl de vita blodkropparna också, och det vore ju himla tråkigt om de cancerceller som inte dör passar på och har party när immunförsvaret är disablat av cellgifterna.

Fredrik får smälta det hela och fatta beslut om ett par dagar. Tumörerna är ju tack och lov långsamväxande, så han har lite tid på sig. Och doktorn säger att det finns tid, Fredrik kan vänta och se lite om han vill. 

Så hur mår vi? Jag har tillbringat dagen med att leta efter en vinterjacka. Det tog död på den lilla energi jag hade. Fredrik åkte och jobbade, han hade ett ”viktigt möte”. Och nu spelar han squash. 
Flyr vi? Japp. Jag springer iaf allt vad jag orkar för att hindra verkligheten att kasta sig över mig. 

 run

Och jag vill bara tala om för alla våra vänner, att vi uppskattar om ni inte låter oss vara ifred. Att vi inte bjuder in folk innebär inte att vi inte orkar träffas. Vi vill gärna men ni får gärna laga maten…  ❤

49,861 total views, 6 views today

På tisdag

svar

På tisdag får vi svar på senaste röntgen. 
Sköterskan på Radiumhemmet ringde Fredrik och bokade in en tid, och sen han messade mig.
Jag avskyr det här. Såklart de alltid vill att man ska komma dit, så de får berätta om resultatet öga mot öga.
Men det känns som att om det vore goda nyheter skulle de bara skickat ett brev…
Eller så har de som rutin att alltid kalla in folk så att man inte ska kunna dra förhastade slutsatser.
Men det gör man ju ändå. 

 

49,151 total views, 8 views today

Muddy Beans

muddybeans

Jag kände henne ”före” ! 🙂

I Muddy Beans sjunger vår fantastiska Marlene Blomqvist Fd Johansson.
Och jag kan ju skryta med att hon sjöng på vårt bröllop för 2-3 år sedan.
Utan band då, det var ju ”före” men hon var fantastisk redan då 🙂

Ska du ha party och vill ha liveband? Ring Muddy Beans !

47,807 total views, 5 views today

Smart Post

postlada

Posten har hittat på ett nytt sätt att tjäna pengar.

Först slarvar de bort all post.  Sen rekommenderar de en att skicka rekommenderad post för dyra pengar.

Smart.

 

 

47,810 total views, no views today

De döda borde spöka mer

          barbro2 
          Klicka på bilden för att komma till artikeln.

Det är helt otroligt. Kvinnan hade två döttrar, och ingen av dem har alltså upptäckt denna misär innan de gick igenom sin mammas lägenhet när hon dog.

Här har vi alltså en kvinna som fött dem, matat dem, tröstat, kramat och älskat dem, plåstrat om dem, städat deras rum, lagat deras kläder, skaffat cyklar och vinterkläder åt dem och pysslat om dem när de varit sjuka. Hon har förmodligen offrat en väldig massa för sina döttrars skull, precis som alla mammor gör.

Sedan gnäller de på hemtjänsten som tycker att 59 minuters städning var tredje vecka är ok, men var är de själva? Hemtjänsten tycks ha lagt mer tid på deras mamma än de själva.

Är det de dåliga samvetet som gnager, försöker de kasta skulden på någon annan?

Det här är inte helt ovanligt. Otroligt många gamla ligger på olika hem eller egna lägenheter runt om i landet, ensamma och överlämnade till hemtjänstens (eller annan vårdpersonals) omsorg. En totalt överbelastad hemtjänst som bara hinner göra det nödvändigaste.
De gamla får därmed inte äta glass i parken när de är varmt, de får ingen nubbe till den ensamma påsksillen och de får inte känna höstvindarna i ansiktet på förmiddagspromenaden.

Och de anhöriga, de gnäller. De gnäller och gnäller och gnäller. Och de ringer kvällstidningarna som skriver upprörda artiklar om hur dålig hemtjänsten är.

Men hur vore det om de anhöriga istället tog ut sin mamma, sin morfar eller gamla faster till parken på en fika? Eller städade lite på söndagarna när de ändå BORDE vara där och fixa lite tvätt och mat inför veckan.
Och om de anhöriga engagerade sig i sina gamla, då kanske hemtjänsten kunde lägga mer tid på dem som inte har några anhöriga.

Om ni lämnar mig ensam, övergiven och eländig när jag blir gammal ska jag spöka för er när jag dör, hör ni det ungar.

 
 

46,559 total views, 3 views today

Bara de som har råd

Självklart fattar jag att tidningarna vill ha betalt för det jobb de utför.
Men jag gillar inte att jag ska behöva betala för att få veta vad vår folkvalda politiker tycker och tänker i olika frågor.
Det kan ju i så fall vara så illa att bara de som har råd får veta sådant.

Finns det någon annanstans man kan få veta vad alla politiker tycker och tänker om allt? Någon samlingssida liksom.
Jag orkar inte leta.

betalatidningen

45,127 total views, 8 views today

Arkivet

  • Nya tag
      Det var varit lite bloggtorka här på bloggen i …
      2017/09/11
  • En utbränd Aspie
    ”Människor är väldigt påfrestande. Det är därför så många i …
      2017/06/01
  • Rörig dag idag.
    I dag fick Fredrik sin andra kur av de två …
      2017/05/23
  • Mycket nu.
    Det är mycket nu.  Krisberedskap. Prepping. Cellgifter. Vår.   Jag flydde …
      2017/05/12
  • Hur finns man?
    ”Säg till om jag kan göra något, jag finns här …
      2017/04/30
  • Ja e inte bitter…
    I natt gick en till av ”mina” cancer-kollegor vidare. Eller hur …
      2017/04/29
  • No more
    Det var ju meningen att Fredrik skulle få sig en …
      2017/04/27
  • Snyggaste karln i stan
    Cytostatikan har ju den lilla biverkningen att håret faller av …
      2017/04/24
  • Party i kroppen
    Nu är det en vecka sedan Fredrik fick två olika …
      2017/04/20
  • Hulkmedel önskas
    I dag är kropp och själ väl synkade för en …
      2017/04/12
  • Mirakel tar tid
    Så var det gjort. Sammanlagt 4,5 timmars cellgiftdropp rakt in …
      2017/04/11
  • På tisdag är det dags
      Idag flödar ångesten fritt här i huset.  Om exakt …
      2017/04/04
  • Jag är i djup skuld
    Jag känner mig så här. Hela insidan är full av …
      2017/03/29
  • Nu är den slut
    Ja nu är den slut, energin. Det här inlägget har …
      2017/03/28
  • Dagens känga
    Dagens känga går till Mercedes Benz i Kista.  Fredrik fick …
      2017/03/24
  • Såklart de kånkar.
    Nu har ett köpcentrum gått i konkurs!  Underbart säger jag …
      2017/03/23
  • Som man bäddar får man ligga
    Hjärnan vaknade tillfälligt till liv och satte genast igång och kräva verksamhet. Den …
      2017/03/22
  • Hus till hästarna
    Tuva vill att pappa bygger ett sånt här hus till …
      2017/03/18
I menyn högst upp hittar du en länk till alla Kategorier. Inläggen där är sorterade i kronologisk ordning.

Besökarnas kommentarer

Blandat ur Arkivet