living in love and harmony..

Gnälliga små damer eller SensationsBlaska nr 1?

Nu är jag kanske elak tycker folk, men detta gör mig lite upprörd..  Antingen är det aftonbladet som nu i vanlig ordning försöker göra en höna av en fjäder i sin sensationslystnad, eller så är det personen i artikeln som är en ovanligt gnällig människa. Eller så är det en kombination av båda kanske.

Det handlar om en liten liten kvinna, hon är 91 cm lång, och kan inte komma in i en bil utan att få hjälp eller få klättra. Grejjen är den att hon väger 40 kilo, och färdtjänstchaffisarna tycker att det är tungt att lyfta henne ut och in i bilen. De får ont i ryggen av det säger de. Den lilla damen är upprörd såklart, för nu måste hon släpa med sig en pall av plast när hon ska åka bil, och det orkar hon inte säger hon och vill att chaffisarna ska fortsätta lyfta henne som tidigare..

Jag blir lite upprörd jag också. En liten pall av plast är väl inte så jobbig att släpa omkring på om man ska åka bil? Kanske om man ska shoppa, då kan det kanske bli lite besvärligt, men man kan ju låsa in den i ett förvaringsfack så länge. Jämför detta med att lyfta 40 kg in i en bil stup i kvarten..? Jag tycker chaffisarna gör rätt, det är deras arbetsmiljö det handlar om, och deras ryggar och förslitningsskador.. Och förmodligen kör de inte bara denna lilla dam, och ska de hålla på och lyfta alla sina kunder så blir de snart dubbelt så många med tanke på kommande diskbråck och annat man kan drabbas av om man lyfter för tungt, fel och för mycket..

Hon kan kanske vara lite glad, att det finns färdtjänst, att det finns plastpallar, att hon inte behöver åka rullstol…  Bara för att man är handikappad, så kan man kanske inte förvänta sig att andra ska förstöra sig själva för att hjälpa..? Om man nu kan bära en plastpall själv.

Jag har en kompis som jobbar som personlig assistent. Hon pajjade sin rygg fullständigt pga sin brukare, han vägrade nämligen att tillåta personalen att använda de hjälpmedel som finns när han skulle upp och ner i sängen osv..  Och det accepterades då det var hans val, hur han ville ha det. Det kan inte vara rätt, inte på något sätt. Att hon sedan knappt kunde gå, knappt blev sjukskriven, och var tvungen att ensam klara ett liv med barn och husdjur var det ingen som brydde sig om. Allraminst chefen eller brukaren.. Nu får hon i resten av sitt liv oroa sig för att hon kanske inte kan vara så stark i sin rygg som hon varit, och förmodligen byta jobb också när hon kan för att inte råka ut för detta igen.

Sedan har jag i min närhet två andra mycket beundransvärda personer som klarar allt själva, utan assistenter och hjälp, trots att de mycket väl är berättigade till det. Aldrig hör man ett ord om hur jobbigt det kan vara att inte kunna göra allt de vill. Jag häpnar ständigt över deras livsglädje och förmåga att ständigt vara glada, omtänksamma och allmänt fantastsiska!  Ni vet nog vilka ni är, stor kram till er båda!

Så läser man om sådana som den lilla damen, och sedan tänker sedan på dessa människor i mitt liv, då blir jag lite upprörd. Den lilla damen, och Aftonbladet med för den delen, borde kanske se världen i ett vidare perspektiv, det kunde vara värre, mycket värre!

Förhoppningsvis löser färdtjänsten nu det hela med att skicka en buss med ramp på när damen ska åka någonstans, då får hon gå upp för rampen. Själv.

Läs om den lilla damen här.

 10,783 total views,  1 views today

Facebook Comments

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Arkivet
Senaste inläggen
I menyn högst upp hittar du en länk till alla Kategorier. Inläggen där är sorterade i kronologisk ordning.