living in love and harmony..

Ett litet förord

Uttråkad, det är vad jag är. Jag är ju hemma nu ett tag framöver då jag genomgått en operation där de skurit upp hela magen på mig.

Det började med att jag gjorde kejsarsnitt för två år sedan. ‘Det var ett utmärkt snitt, de skar av en nerv som gjorde att jag tappade känseln i halva magen, och därmed gjorde det inte ont alls efter detta snitt och magen läkte prydligt ihop.

 

Tråkigt nog blev ärret efter ett tag en ganska störande installation i min mage då det placerades i ett alldeles nyblivet veck på magen som dolde ärret helt och hållet. Ingen kunde ens ana att det en gång gjorts ett kejsarsnitt på mig,,,  en lönnlucka helt enkelt. Eller ett lönnveck skulle man kunna säga. I detta lönnveck kunde nu ärret mutera sig helt ifred utan insyn från kroppens ägare, (dvs jag såklart) och en dag upptäkcte jag att det blivit hårt, vridet och alldeles otillfredställande knöligt. Dessutom hade det flyttat in en hel arme av baciller som stormtrivdes i lönnveckets mörka, fuktiga kladdighet. I sin förtjusning partade de sedan loss och började odla allehanda märkliga klådframkallande ting, enbart för att orsaka mer kladdighet för fler odlingar.. Äckligt rentutsagt.

 

Efter tvättande med sprit, sköljningar, torrblåsning med hårtork, papper inknölat i vecket för torrhållning fick jag nog. Detta måste få ett slut!

Så jag macherade bestämt ned till vårdcentralen och pep förskrämt ” hrm,, doktorn, titta här..”  Och doktorn, som var en mycket förstående doktor, skrev genast en remiss för borttagning av veck med tillhörande ärr.

 

Jag blev sedan kallad till det Stora Sjukhuset för en bedömning, och nu var jag verkligen på hugget, de skulle inte neka mig detta! Peppad och och mycket bestämd stod jag sedan knäpptyst och halvnaken, intill döden generad, på ett vitt kontor och lät doktorn på det Stora Sjukhuset sköta det hela alldeles själv.
Hrm, sa han, det här måste vi ta bort. Men det får de göra på det Andra Stora Sjukhuset som vi samarbetar med, och så skickade han en remiss han också.

 

Och nu sitter jag här, ett år senare, med en mage som varit uppskuren, lossad från sina fästen, dragen och sliten i, och kvider av smärta. Det var inte riktigt med i mina beräkningar, att det skulle göra så ont. Och det fastän jag är konstant drogad. En biverkning till att de skurit bort en massa jox, är att jag numera har känsel i hela magen.  De skar ju bort området där jag tappat känseln! Min plan var ju att detta område skulle finnas kvar, så jag slapp ha ont. Kanske det gått bättre med denna plan om jag pratat med doktorn om den istället för att vara tyst och generad.

 

Hur som helst,  jag äter morfinpiller kombinerat med alvedon och ett annat, tvåfärgat piller, tar anti-blodproppssprutor och äter penicilling för mitt enorma sår nu dessutom har blivit inflammerat. Jag kan inte ligga ner ordentligt utan sover i halvsittandes i soffan större delen av dygnet. Detta gör att jag sover större delen av dygnet, och är ganska okoncentrerad, trött och smått förvirrad när jag inte sover. 

 

Ibland, som nu, är jag pigg nog att bli uttråkad. Tråkigt nog är jag är inte klar nog i huvudet för att förstå sammanhang i en bok eller föra ett vettigt samtal, men ändå  ivrig att göra nytta.

Då tar jag min elektriska flugsmälla och viftar med den i köket en stund, och går sedan mycket nöjd med min insats och sover ett par timmar till i soffan. 

 

Att vara drogad hela tiden orsakar även andra problem. Till exempel skrev jag det här inlägget som ett litet förord till ett annat, mer intressant inlägg, men förordet blev så långt, och tog så lång tid att skriva, så jag nu har glömt vad det var jag skulle skriva egentligen.

 

Så ni får helt enkelt se på det här förordet som ett förord för alla höstens kommande inlägg. Och så kan ni dessutom le förstående åt mina osammanhängande, virriga inlägg och tänka på hur drogad jag måste varit när jag skrev dem..

 

Puss på er!

7,641 total views, 9 views today

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Arkivet
  • Nya tag
      Det var varit lite bloggtorka här på bloggen i …
      2017/09/11
  • En utbränd Aspie
    “Människor är väldigt påfrestande. Det är därför så många i …
      2017/06/01
  • Rörig dag idag.
    I dag fick Fredrik sin andra kur av de två …
      2017/05/23
  • Mycket nu.
    Det är mycket nu.  Krisberedskap. Prepping. Cellgifter. Vår.   Jag flydde …
      2017/05/12
  • Hur finns man?
    “Säg till om jag kan göra något, jag finns här …
      2017/04/30
  • Ja e inte bitter…
    I natt gick en till av “mina” cancer-kollegor vidare. Eller hur …
      2017/04/29
  • No more
    Det var ju meningen att Fredrik skulle få sig en …
      2017/04/27
  • Snyggaste karln i stan
    Cytostatikan har ju den lilla biverkningen att håret faller av …
      2017/04/24
  • Party i kroppen
    Nu är det en vecka sedan Fredrik fick två olika …
      2017/04/20
  • Hulkmedel önskas
    I dag är kropp och själ väl synkade för en …
      2017/04/12
  • Mirakel tar tid
    Så var det gjort. Sammanlagt 4,5 timmars cellgiftdropp rakt in …
      2017/04/11
  • På tisdag är det dags
      Idag flödar ångesten fritt här i huset.  Om exakt …
      2017/04/04
  • Jag är i djup skuld
    Jag känner mig så här. Hela insidan är full av …
      2017/03/29
  • Nu är den slut
    Ja nu är den slut, energin. Det här inlägget har …
      2017/03/28
  • Dagens känga
    Dagens känga går till Mercedes Benz i Kista.  Fredrik fick …
      2017/03/24
  • Såklart de kånkar.
    Nu har ett köpcentrum gått i konkurs!  Underbart säger jag …
      2017/03/23
  • Som man bäddar får man ligga
    Hjärnan vaknade tillfälligt till liv och satte genast igång och kräva verksamhet. Den …
      2017/03/22
  • Hus till hästarna
    Tuva vill att pappa bygger ett sånt här hus till …
      2017/03/18
I menyn högst upp hittar du en länk till alla Kategorier. Inläggen där är sorterade i kronologisk ordning.
Besökarnas kommentarer
Blandat ur Arkivet