living in love and harmony..

Utbränd!

Utmattningssyndrom

– – Hej där! Länge sen!

– Jo,, ja Hej Hej.

– – Så du är sjukskriven fortfarande.. ?

– Ja, för utmattningssyndrom.

– – Ah… hur funkar det, vad är det? Väggen?

– Så hette det förr. Nu har man insett att det är stressrelaterat och ger förändringar i hjärnan. Det går att läka men tar lång tid..

– – Förändring i hjärnan??

– Ja, lite stress är bra, då ökar hippocampus i hjärnan mängden kortisol i hjärnan, så att kan ”springa ifrån rovdjuren som vill äta upp en” . När faran är över behöver man inget mer kortisol och hippocampus slutar tillverkningen.. Är man stressad hela tiden så är kortisolet högt hela tiden och skadar därmed hippocampus som aldrig får vila.

– – HippoWhat? Är det på riktigt alltså? Har jag en sån..?

– Ja, som jag har förstått det, lite förenklat, så är hippocampus bla ”chef över minneshanteringen” och håller liksom koll på arkivet. Var gamla minnen finns och var nya ska placeras… Och om hippocampus enda direktiv är att tillverka cortisol så får den inte mycket annat gjort liksom… Högprioriterad verksamhet.

– – Nä det är klart…

– Så när jag ska kliva upp på morgonen, så går inte informationen till benen fram. Hjärnan får ta en kölapp i hippocampus väntrum och vänta till det blir en lucka i cortilsoltillverkningen, så att hjärnan kan lägga fram sitt ärende.
Om inte hippocampus har fått för sig att tillverka riktigt mycket kortisol, då stänger kontoret så får man ligga i sängen hela dagen.
Ibland har man tur och hjärnan kan smita före i kön, då kan man både kliva upp, gå på toa och sätta på kaffe innan hippocampus snurrar bort sig i arkivet för instruktioner för hur man dricker kaffet.
Brukar hon ha socker i?
Sektion a17, Våning 3, Rum 56, låda 13, fack 11. Eller var det Sektion 13…
Eller sktion 42, ålda 24, ningvå 4 …
Vad var frågan nu igen… åh, här är instruktionerna för smutstvätt. Och där ligger en strumpa, vad står det här nu, ” Ta upp strumpan och lägg den i tvättkorgen.”

– – Åh. Det låter jobbigt..

– Ja. Nu ringer det här också, jag måste svara. Hur gör man? Jag lär mig aldrig den här jäkla telefonen. Hallå? Hallå?
Äh, nu hann jag inte svara igen. Den här telefonen är verkligen jobbig.
Jag har glömt vad vi pratar om, var var jag nu…

– – Tänk att det var så komplicerat med utbrändhet, jag hade verkligen ingen aning..

– Va? Är du också utbränd? Stackare, ja vad skönt. Eller inte menar jag ju såklart, men jag menar att då vet du ju, så slipper jag förklara, för jag orkar verkligen inte just nu för min energi tog slut.

– – Nej, jag är inte utbränd, men jag tror jag börjar hajja vad du går igenom….

Läs mer om utmattningssyndrom på en riktig sida.

 

Continue reading

4,951 total views, 9 views today

Jobbigt att förklara

Jag funderar på att trycka ut visitkort. Superflashiga visitkort.
Så att jag flott kan dela ut dem till människor omkring mig.

Så här tänkte jag att de skulle se ut

vfram

vbak

 

 

1,738 total views, 4 views today

Pojken med guldbyxorna

Min doktor vill ge mig anti-depp-piller. Inte för att jag är deprimerad, utan för att jag ska piggna till och orka göra saker.
Och som hon sa. ”Det händer ju inget, och du har det ju så jobbigt nu” och syftade på att jag är ledsen för att min man har cancer i levern.
”De här tabletterna tar udden av känslorna” sa hon.

Men är det inte normalt att vara ledsen om ens man blir allvarligt sjuk? Jag vill känna sorg över det, och glädje över att vi är tillsammans NU, och jag vill bekymra mig över hans vitaminer och vikt… Jag älskar honom ju.
” Ta udden av känslorna..”
Utan dem hade han inte ätit bikarbonat och aprikoskärnor, och tänk om det är just alla dessa hälsokostpiller/tillskott som gör att han blir frisk?

Nej tack. Inga anti-depp för mig, och absolut inte för att slippa känna saker.

Och vad gäller den ”uppiggande” effekten..

Jag åt ”pigg-piller” från hälsokostaffären innan jag blev utbränd. Det är eg bantningspiller men funkar bättre som ”pigg-piller”, för mig iaf.

Åt jag dessa klarade jag att jobba , men ju längre tiden gick destå mindre orkade jag.
Jag åt 2 på morgonen och 2 mitt på dagen för att hålla ut, men när effekten gick ur kroppen rasade både kropp och själ ihop.

Jag tror verkligen inte på att äta piller i upp-piggande syfte när man är utbränd.
Ska man tvinga kroppen att springa lite till, fastän den inte kan?

I min värld är det vila som gäller i första hand. Sedan lära sig att strunta i allt oviktigt. Och sedan .. ja sen vet jag inte. Mer vila kanske.
Jag är fortfarande kvar i ”lära mig strunta i allt oviktigt-stadiet”.

Och det är vad jag kan göra.

Vad omvärlden borde göra, det är att se till att alla bekymmer den utbrände har försvinner.

Typ Hemfrid, Äntligen hemma och Pojken med guldbyxorna borde omedelbart kopplas in när någon får diagnosen Utmattningssyndrom.

1,716 total views, 5 views today

Ni har väl läst detta?

hjärna

Du vet väl att utbrändhet, eller utmattningssyndrom som det heter på riktigt.
ger mätbara skador i hjärnan?
Många läkare tror att det hjälper att tuta i utmattade antidepressiva piller
men  de har ingen effekt alls…

De hade högre IQ och längre utbildning än den genomsnittliga befolkningen och var oerhört engagerade i sina arbeten, samtidigt som de var flitiga och ordentliga både i hem och föreningsliv.”  står det i artikeln.

http://www.op.se/jamtland/ostersund/det-handlar-om-verkliga-hjarnskador

Jag önskar att min doktor kunde läsa på lite om utbrändhet.

Här  är en artikel från svt.se  om ovanstående och  HÄR  finns en bra artikel i läkartidningen om utbrändhet. Den har tagit mig evigheter att läsa då jag tappar fokus hela tiden och ska jag vara ärlig är jag faktiskt inte färdig än, men en vacker dag så…  Det jag har läst, skummat och förstått är iaf klargörande i vissa avsnitt.

1,635 total views, 1 views today

Innan man blir utbränd

Innan man blir utbränd så funkar hjärnan så här: 

brain1

Och när man bränt ut sig, ja då ser det ut så här:

2,292 total views, 6 views today

Ur en Utbränds dagbok

17:e oktober 2015

Sätter på kaffe.
Går och klär på mig, i badrummet.
Har byxor på, och knäpper BH´n framme på magen med kuporna bak.
Ser att toapappersbalen är halvt inpackad i skåpet. Börjar stoppa in toapappret i skåpet. Kommer på mig själv att jag skulle ju klä på mig.
Slutar genast med toapappersbestyren och återgår till påklädningen.
Jag måste verkligen lära mig att fokusera.

Sätter på mig en tröja. Den är obekväm och konstig, måste hänt nåt i tvätten.
Tvätten! Det ligger ju kläder i tvättmaskinen! Rusar ner i källaren och sliter ut tvätten. Den är torr. Märkligt. Slänger in tvätten i tvättmaskinen igen, och drar ut tvättmedelsfacket. Fullt. Ok. Jag glömde sätta på den igår. Sätter på tvättmaskinen.
Den här tröjan är verkligen konstig. jag går och byter.

Ny tröja med in i badrummet, ser toa-balen igen och gör färdigt den, in i skåpet bara.
Tar av mig tröjan och ser mig själv i ögonvrån i spegeln. Jag har nåt stort, konstigt på ryggen? Skriker högt och börjar hoppa upp och ner, vad är det? Hjälp hjälp!
Lugnar ner mig när jag inte blir mördad och upptäcker att det är bh-kuporna jag har på ryggen. Jag har glömt dra runt BH-n när jag tog på mig den. Tröjan är alltså inte alls konstig.

Vrider BH´n rätt och sätter på mig tröjan. Nu behöver jag verkligen en kopp kaffe.
Går och sätter på kaffe. Märkligt, det ryker om kaffet jag häller ut i slasken? Hoppsan, jag hade nog redan gjort kaffe.
Jaja, sätter på nytt.
Vilar en stund i soffan så länge.
Vaknar en timme senare.
Det var skönt med en tupplur. Nu skulle det vara gott med lite kaffe.
Går ut i köket….

Jag är med i en grupp på Facebook. Där skriver vi ibland hur fantastiska våra dagar ser ut.
Så här såg min dag ut den 17:e oktober 2015

1,912 total views, 3 views today

Valthorn i ögat

valthorn

Jag har torra ögon jag.
Fick veta att man kan äta naturläkemedel mot detta.
Så jag gick in på apoteket och frågade Apotekaren, men den osammarbetsvilliga typen vägrade hålla med om att valthorn hjälper mot torra ögon, så jag gick hem med oförrättat ärende.

Googlar nu lite, och inser att apotekaren har helt rätt.
Ett valthorn i ögat hjälper inte mycket mot torra ögon.
Däremot gör havtorn det…

 

havtorn

 

1,791 total views, 3 views today

På en utbränds önskelista

finders
 
En sån här vill jag ha. Eller en,  jag vill ha många. Många många.
En på telefonen, en varsin till mina båda nyckelknippor, en på mina solglasögon, en till mina läsglasögon,  en till kaffekoppen, en till boken jag försöker läsa för tillfället, en till surfplattan och en på varje sko jag äger.  En varsin till alla mina barn, och karln också. Och en på morsan så hon inte kan virra bort sig i skogen.
Och så en på hunden och så ska katterna ha varsin såklart.
Och kanske ska jag sätta en på mitt huvud också för jag tappar säkert bort det också endera dagen.
 
 

6,224 total views, 8 views today

Tankar i natten

tankebubbla

 

 Ja det är ju nu inte natt längre, tidig morgon skulle nog de flesta tycka.  Men jag har tänkt hela natten. Somnade runt 22:00, vaknade första gången runt 0100, andra gången runt 0200 och sista gången 03:30.  Sen var det kört, jag kunde inte mota tankarna i grind eller hur man säger.

Vi hittade en ny knöl på Fredrik igår. Vi försökte tro att det var en fettknöl en stund, men sedan insåg vi nog att fettknölarnas tid är förbi och det vi nu hittat är en ”sån där”.  Dessutom har vi hittat tumören i bröstbenet. Den känns mycket tydligt när man petar på den, trots all björkaska Fredrik hällt i sig. Och som grädde på moset, knölen i ryggen, den som vi visste fanns där, den har nog vuxit  en del. 

Och medan jag nu studerade min man med ”kännarblick” så inser jag också att han tynar bort framför ögonen på mig. Han är inte längre smal utan börjar nu närma sig ”mager”. 

Jag undrar om det var den där Cat – CT han gjorde sist, den med radioaktivt socker eller vad det nu heter de sprutar in i kroppen på ”offret” som triggat igång någon form av spurt här, att cancern har party och lever loppan där inne tack vare den.

Oron är stor, och sent i går kväll bestämde sig Fredrik för att det nu är dags för cellgifter. 

Det gör mig jätterädd, det känns som att vi nu kastar in handduken och ger upp. Cellgifter, det som bryter ner både friska och sjuka celler, och som äter iaf min själ. Hur ska cellgifter kunna rädda min man? Hoppet är litet nu, så här i mörker och ensamhet.

Att dessutom själv vara eländigt utlämnad till en utmattad kropp och själ känns som en otroligt dålig timing av gudarna.  Hur tänkte de egentligen när de lassar på allt på en gång? Hur ska jag orka hålla ihop min familj när jag knappt orkar hålla ihop själv?
Kunde vi inte fått en varning först innan utvisningen kom..

Om det finns någon där ute i vida värden som vet hur man botar ögonmelanom med spridda metastaser, tveka inte att höra av dig…  ❤

 

51,819 total views, 5 views today

4 pers, 2 katter och 2 hundar = Tomt hus.

I dag vaknade jag till ett tomt hus. Ja tomt och tomt, Tuva var hemma såklart, Steffie och hennes kusin var här också och så hundarna och katterna. Men tomt var det, Fredrik var inte hemma. Han åkte tidigt till jobbet idag, så ingen puss i dörren idag inte.

Känslan av tomhet och saknad har följt mig hela dagen och ger inte vika för vetenskapen om att han kommer hem ikväll. Sent visserligen, han ska spela squash också med Mexico-Tobbe men han kommer ju hem iaf.
Jag var tom tvungen att ringa honom mitt på dagen bara för att försäkra mig om att han finns där och att han faktiskt kommer hem.

Ytterst obehagligt har det varit och hur jag än försökt kan jag inte få in några glada tankar i huvudet. Det är en riktig depphöst det här.

I morgon ska jag försöka julfixa här i af, jag vet att han tycker om julmys och här ska mysas. Jag ska stoppa kroppen full med alvedon och piggpiller* så att jag orkar hela dagen.
Någon som vet om det finns sockerfri, alkoholfri glögg där ute? Han gillar glögg också, min Fredrik.

blossa1

 

 

*Piggpiller är eg bantningspiller men de är fantastiska piller att använda om man vill bli utbränd men skitdåliga för viktnedgång utan motion… Uthålligheten ökar markant och äter man full dos varje dag så blir man totalt utmattad på ett år eller två.

52,599 total views, 3 views today

Kan man välja och vraka?

Att få något gjort när man är utbränd är inte lätt. 

Bara att få huset rent är ett äventyr i sig. Man börjar så energiskt i ett rum. Säg vardagsrummet. Man viker lite filtar. Puffar kuddar. Plockar av borden. Och från vardagsrummet tar man med sig en kaffekopp och lite smutsiga kläder sexåringen spridit omkring sig. Dessa tar man ner i tvättstugan. Där ställer man ifrån sig kaffekoppen på bänken och börjar sortera tvätt.  

När man sedan ska slänga in sin sorterade tvätt i tvättmaskinen upptäcker man att det redan ligger tvätt i där i. Torr, otvättad tvätt. Den som man sorterade och lade in för flera dagar sedan när man hade ett annat husstädarförssök.  Ok. På med tvättmaskinen. Och så tänker man till.  Torktumlaren då…  hur är det med den?  Jodå, där inne ligger det blöta handdukar. De luktar unket och blött.  Ut med dem för omtvätt. Sådär ja. Då är det bara att vänta.

Under tiden kan jag ju fixa lite i torkrummet. Där finns säkert rena kläder som ska tas upp till klädkammaren,  Absolut. Det står flera tvättkorgar med ren tvätt där i torkrummet.  Kläder som jag tagit ner från tvättlinorna och sedan lagt i tvättkorgar för uppbärning och av någon anledning lämnat kvar där.  Men bra bra!  Jag grabbar en tvättkorg och kilar upp med den till klädkammaren för insortering i skåp och lådor.  

Och i hela klädkammaren ligger det barbiedockor och tillbehör på hela golvet. Överallt!  Så för att komma in där måste jag göra plats. Självklart. Så jag samlar ihop alla dockor, bilar, bord och hästar för att flytta in dem i lek/hobbyrummet där de hör hemma.  Där är det också kaos. Och jag kan ju inte bara vräka ut allt på golvet så jag börjar städa i ordning i barbiehörnan. Sorterar små glas, bäddar sängarna. Ställer i ordning alla hästar, och sätter dockorna prydligt i sofforna och vid borden. Sedan välter jag ut badkaret som de små tjejerna har hällt vatten i för att dockorna ska bada. Damn!  Så ut i köket för att hämta en trasa att torka upp.

På vägen dit hinner jag glömma vad jag skulle göra och väl ute i köket sätter jag på kaffe istället.  Och medan jag väntar på kaffet börjar jag tömma diskmaskinen. När den är tom går jag sedan på disk-jakt.  Och nere i gillestugan hittar jag ett par smutsiga strumpor som jag bär iväg med till tvättstugan där jag hittar tvätt på hela golvet, ren tvätt i tvättkorgar, ett flertal kaffemuggar på bänken…  

Några dagar senare går man till habiliteringen. De lyssnar roat, förstående och medkännande på mina bekymmer med att få något färdigt här hemma. De undrar om de kan erbjuda hjälp. 

Hjälp! tänker jag förtjust. De kan hjälpa!

Ja, säger de, vad skulle du tycka om en avlastningsfamilj?  Då kan din yngsta vara där när du känner att du inte orkar mer.

En avlastningsfamilj??  Min sexåring är inget problem. Hon är underbar. Ljuvlig, fantastisk och alldeles alldeles underbar. Dessutom är hon en fena på att torka skåpluckor i köket, och lister. Hon älskar att gå och spruta vatten överallt och torka rent med en dyngsur trasa. 

Så nej tack, någon stödfamilj vill jag verkligen inte ha. Absolut inte. 

Men städhjälp kan ni gärna får ge mig. 4 timmar i veckan, gärna det! Tänk vad fantastiskt med någon som hjälper en att röja i röran och som dessutom kan hålla en på rätt spår. Och dubbelkolla att tvättmaskiner och tumlare är i gång, att diskmaskinen är tom och att man hällt kaffet i en termos så man slipper hälla ut det (igen) och brygga nytt.

Men sådant kan de inte hjälpa till med, det kostar ju pengar. Dessutom är det förmodligen fult med städhjälp, och en som går hemma hela dagarna behöver ju knappast någon hjälp, de har ju all tid i världen att pyssla hemma. Pynta, stryka gardiner och fläta mattor. För att inte tala om alla dokusåpor man hinner somna till.

Men det vore verkligen värdefull hjälp.

För den energi jag har, den vill jag lägga på min familj. Jag vill inte slösa bort den på dammsugning, tvätt och handling. Jag vill gå på bio, åka skridskor, spela kort och fånga fisk-spelet.  Men då måste jag vila först, och när jag vilar samlar sig dammtussarna och sedan får jag välja mellan dammtussar och bio. 

Men det förstås, de kanske menar att man byter hus med en avlastningsfamilj över en helg. Och så medan vi bor i deras rena fina hus och äter god färdiglagad mat och går på bio och spelar kort hela helgen så bor de hemma hos oss och städar hela helgen och byter lakan i alla sängar.

Ok, jag är för!  Jag vill nog ha en sådan avlastningsfamilj.  Måste man stå i kö eller finns det många att välja på? Finast hus vinner.

31,123 total views, 5 views today

Jag är i djup skuld

Jag känner mig så här. Hela insidan är full av små troll som inte kan komma överens om vad som ska göras.

I morse skrek någon av dem ”DAMMSUG!” och eftersom de andra, de som fattar att energin är slut, inte vaknat än innebar det att jag stod här och dammsög klockan 0800. Och nu är energin..  superslut? Kan den bli det?  Jag lånar från nästa månads energi nu.

Kan man få vara med i Lyxfällan för energiöverbelåning?

 

78,972 total views, 622 views today

Hulkmedel önskas

I dag är kropp och själ väl synkade för en gångs skull.

Båda är lika utslagna. 

Helgen och gårdagen lägger nu notan på bordet och priset är högt.  

Ont överallt, jag ser inget och hör inget. Tuva pratar med mig och jag ser att munnen rör sig på henne men ut kommer bara rappakalja.  Att försöka förstå vad hon säger och titta på vad hon visar mig samtidigt känns som det krävs en nästan övermänsklig styrka och fokus. Jag känner hur jag blir grön av anstränging och önskar att jag kunde få förvandlas till en superhjälte, färg spelar ingen roll bara styrka och ork finns.

I dag blir det soffläge.

74,308 total views, 622 views today

Hur finns man?

”Säg till om jag kan göra något, jag finns här för dig/er” får man också höra ibland. Man blir så glad när man får höra sånt. Det är otroligt snällt sagt och man känner att folk verkligen vill finnas där för en och att de bryr sig. Att leva i en familj där  utbrändhet och cancer tar energi till tusen kan kännas ganska ensamt.

Men hur finns man för folk? Vad menas egentligen? 

Jag önskar att folk var lite tydligare.  Jag är en Aspergare så jag behöver tydlighet.  Att vara luddig och säga ” Jag finns här”  gör mig bara förvirrad.  Jag ser det, du står där ja.  Vad menar du med det?  

Menar man att man kan prata/lyssna?

Det kan jag ju göra, ringa och klaga lite. Men när jag mår som sämst ringer jag ingen, det orkar jag inte.  Och ringer man när man är ”glad”, dvs man kämpar (!) för att inte bryta ihop, ja då tolkar väl folk en som att man mår bra, och då har de inte tid. Typ. Och glad blir man ju när folk ringer hur man än mår. Och ringer någon mitt i en ångestattack så går den ju över liksom.  Om man orkar svara då.

Och Fredrik, han säger ingenting alls han. Han muttrar inte ens så honom kan man inte finnas för. Man måste tränga sig på. Man måste fråga, ”hur mår du egentligen?”  och kräva svar.

Eller  ”Säg till om jag kan göra något”  Jag menar, det finns alltid något man kan GÖRA.  Man kan klippa ungarnas hår, borsta hundarna,  rensa stuprör, laga mat, storhandla, skotta snö, komma och fika eller organisera skafferiet..  Allt underlättar ens vardag när livet känns outhärdligt.  

Men att ringa till någon och be om handräckning vid takpannefix, eller att knacka på dörren åt mig i ett par timmar så jag kan träna hundarna på att inte skälla så förb***t  när det kommer folk….  det känns inte riktigt..  riktigt det heller. Och Fredrik är ju lite ” En redig karl reder sig själv” så han skulle ju aldrig be om hjälp med något alls.

Att finnas där…  ja jag blir bara förvirrad.

 

Men det är väldigt skönt att se att ni alla finns där när jag skriver mina inlägg. Då känner man sig inte så ensam.
Ett hjärta är aldrig fel   ❤  ?

69,017 total views, 623 views today

Ibland finns det hopp.

”Nu har du varit sjukskriven i två år, och ingen förbättring” sa doktorn anklagande till mig när jag var på läkarbesök för fortsatt sjukskrivning förra gången. Min ordinarie läkare var sjuk och jag fick en stafettläkare.

”Förlåt” pep jag med gråten i halsen och tänkte ”shit, vad ska hända nu?” Jag vet inte hur jag ska bli frisk, jag vet inte hur man ska göra? Vad är det meningen att jag ska göra? Jag är utbränd till kropp och själ. Vad ska jag göra åt det? Jag vet inte! Jag har inte varit utbränd förut! Jag vet bara hur det känns, inte vad man ska göra för att det ska sluta!

Och jag vill att det ska sluta. Jag vill ha tillbaka mig själv! Jag vill känna glädje när roliga saker händer. Inte känna ”åh nej, nu måste jag dusha, klä på mig och vara trevlig…” Jag vill känna att jag orkar göra saker, länge. Jag vill orka läsa böcker igen. Jag vill orka ta mig igenom artiklar om komplicerade ämnen, jag vill minnas det jag läst, hört och sett. Jag vill gå till jobbet och tjäna pengar och slippa känna ångest inför varje månadsslut, har försäkringskassan godkänt läkarutlåtandet och sjukskrivningen..?
Jag vill ha tillbaka min själ. Och min kropp. Den som fungerade fint och gjorde allt jag bad om.

Jag har hittills inte fått någon hjälp mot utbrändhet. Jag har pratat med psykologer på habiliteringen, men det har inte hjälpt alls. Jag har blivit skickad till psyk, de skickade mig vidare till vårdcentralens psykolog. Hon är iofs jättebra tycker jag, hon ger mig iaf stöd. Och lyssnar massor. Men hon kommer förmodligen att skicka tillbaka mig till psyk.
Jag har erbjudits antidepressiva tabletter, men inget mot smärta. Ingen utredning har heller gjort mot all smärta jag har i kroppen. Tänk om det är något farligt? Tänk om det är något som går att bota? En undersökning vore bra..

I dag träffade jag en underbar läkare. Min riktiga doktor är fortfarande sjuk, så jag fick träffa en ny igen. Men hon, den här nya doktorn, hon lyssnade noga på allt jag hade att säga, och när hon lyssnat så frågade hon. Och sedan tänkte hon en stund, och sedan gjorde hon en plan. Det kändes fantastiskt bra.

Kanske får jag nu äntligen hjälp och stöd på vägen till god hälsa. Att bli frisk.

Ibland finns det hopp.  ❤

887 total views, 14 views today

Arkivet
  • En utbränd Aspie
    ”Människor är väldigt påfrestande. Det är därför så många i …
      2017/06/01
  • Rörig dag idag.
    I dag fick Fredrik sin andra kur av de två …
      2017/05/23
  • Mycket nu.
    Det är mycket nu.  Krisberedskap. Prepping. Cellgifter. Vår.   Jag flydde …
      2017/05/12
  • Hur finns man?
    ”Säg till om jag kan göra något, jag finns här …
      2017/04/30
  • Ja e inte bitter…
    I natt gick en till av ”mina” cancer-kollegor vidare. Eller hur …
      2017/04/29
  • No more
    Det var ju meningen att Fredrik skulle få sig en …
      2017/04/27
  • Snyggaste karln i stan
    Cytostatikan har ju den lilla biverkningen att håret faller av …
      2017/04/24
  • Party i kroppen
    Nu är det en vecka sedan Fredrik fick två olika …
      2017/04/20
  • Hulkmedel önskas
    I dag är kropp och själ väl synkade för en …
      2017/04/12
  • Mirakel tar tid
    Så var det gjort. Sammanlagt 4,5 timmars cellgiftdropp rakt in …
      2017/04/11
  • På tisdag är det dags
      Idag flödar ångesten fritt här i huset.  Om exakt …
      2017/04/04
  • Jag är i djup skuld
    Jag känner mig så här. Hela insidan är full av …
      2017/03/29
  • Nu är den slut
    Ja nu är den slut, energin. Det här inlägget har …
      2017/03/28
  • Dagens känga
    Dagens känga går till Mercedes Benz i Kista.  Fredrik fick …
      2017/03/24
  • Såklart de kånkar.
    Nu har ett köpcentrum gått i konkurs!  Underbart säger jag …
      2017/03/23
  • Som man bäddar får man ligga
    Hjärnan vaknade tillfälligt till liv och satte genast igång och kräva verksamhet. Den …
      2017/03/22
  • Hus till hästarna
    Tuva vill att pappa bygger ett sånt här hus till …
      2017/03/18
  • Skakad, inte störd.
    Frid i huset får man när någon är sjuk. Jag …
      2017/03/18
I menyn högst upp hittar du en länk till alla Kategorier. Inläggen där är sorterade i kronologisk ordning.
Besökarnas kommentarer
Blandat ur Arkivet
  • Smärtfylld ammning
    Det här med ammning är en värld för sig. Tuva …
      2010/03/14
  • Rivrör
    Detta är ett rör som man sätter i botten på …
      2011/07/08
  • invaderad av tjejligan
    Japp. Igår tog tjejjerna över huset och hade kompisar på …
      2010/07/04
  • Pepparkakor
    Pepparkakor är vansinnigt gott tycker Tuva. 1,190 total views, 8 views today
      2010/11/07
  • Vår på gång!
    Der är helt klart vår på gång, vi har 22 …
      2011/03/12