living in love and harmony..

Cancer

Cancer i ögat

Sommaren 2013  upptäckte Fredrik att han såg konstigt med ena ögat. Halva synfältet var svart liksom, och resten var suddigt.
”Det går över” tänkte han manligt och berättade inget för mig.
Vi åkte på husbilssemester med vänner , och när vi varit ute i nästan två veckor kom han fram till att han nog måste gå till doktorn med ögat.
Och så berättade han för mig om bristen på syn i ögat och vi åkte hem.

Fredrik ringde doktorn som sa att han skulle gå till Optikern.
Och optikern sa att han skulle åka till ST Eriks ögonakut.
Och Fredrik åkte dit. Ensam.  Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att det skulle vara något allvarligt, men när han kom hem efter sjukhusbesöket såg jag direkt att det var nåt..
Aldrig mer får han åka själv till någon doktor som kan ge besked om what so ever..

 

tumör2  

Det som skymde sikten i ögat var en tumör av sorten Malignt melanom. Den var stor, täckte 40% av ögats innanmäte och ögat gick inte att rädda.Här ser man en del av tumören med blotta ögat. Den ligger längst med nederkanten i iris, från ”kl 17:00 till kl 23:00”, man ser hur den smalnar av.  Men den tar alltså upp nästan hela innanmätet av ögat, det syns inte på bilden.

Den som tog detta hårdast var nog jag. Jag dammsög nätet efter information om denna typ av tumör, och läste den ena skrämmande artikeln efter den andra och gick nästan under av skäck.  Denna typ av cancer ger tydligen inte alltid ifrån sig metastaser, och sprider den sig så är det till levern i första hand, och därefter till lungorna och sedan vidare ut  i kroppen. Ungefär hälften av dem som får malignt melanom i ögat får metastaser, och prognoserna för dessa patienter är dålig.

 

opkryss bandage  

Två veckor efter diagnos opererades ögat bort…
Före operationen, Fredrik har fått en droppe ”pupillförstorande” medel i ögat, och så har de ritat ett kryss ovanför så att de säkert skulle ta bort rätt öga. Det hade ju blivit en aning pinsamt för dem om fel öga plockats bort…

Ett par veckor efter operationen var det dags för första kontroll av lever och lungor. Vi var båda supernervösa och då tror jag även Fredrik hade lite ångest.  Lungorna röntgades, och levern undersöktes med ultraljud.  Då hittades ingenting, och denna kontroll sker numera med 6 månaders mellanrum och ska så fortsätta i fem år.

Ytterligare veckor efter det var det dags för Fredrik att få en ögonprotes.
Sådana tillverkas i glas av en kvinna som jobbar på F.AD.MÜLLER SÖHNE i Stockholm. Hon sitter i ett litet charmigt hus bakom Karolinska sjukhuset.

 

proteslåda   muller  

Först väljer hon ut ett öga ur låda.

Sedan formar hon det lite grann, viker in hela bakstycket så att ögonbollen blir dubbel liksom, ihopvikt.
Sedan lägger hon i röda trådar i ögonvitan.

 

protes2

 

Här är den första ögonprotesen han fick. Den lilla gröna grejjen är en sugpropp i miniatyr,
den ska han använda när han ibland tar ut ögat för att rengöra det.
Vilket aldrig har hänt…

 

brun   resultat  

Storleken provas ut. Här med ett öga som råkar vara brunt. Mycket märkligt.
Och på de högra bilden är den färdiga protesen på plats i ögat.

Detta är alltså två år sedan, och för varje halvårskontroll har vi blivit lite, lite tryggare, lite, lite säkrare på att det fasansfulla är över.

Det är det inte.  Vid den senaste kontrollen som utfördes för ca en månad sedan hittades en metastas i levern. Min största skräck har blivit sann, och nu väntar provtagningar, undersökningar och Gud vet vilka behandlingar.

Om detta skriver jag i ett annat inlägg.

1,891 total views, 6 views today

Den lilla fläcken på skärmen

Att få veta att den lilla lilla fläcken på skärmen ”var något” fick mitt hjärta att rusa.
Fredrik och jag vågade knappt titta på varandra, jag ville verkligen inte se hans rädsla, eller att han skulle se min.

”Var något”…  Vad?  En fettkula? Ett geléhallon?  Vi visste ju vad det var. Det var detta man undermedvetet hade väntat på, fasat för att få höra.

Det var på den halvårsvisa ultraljudskontrollen av levern som denna fläck uppmärksammades. Konturlös, jämfört med de andra fläckarna i levern. De andra fläckarna, prickarna , ser ut som någon ritat dit med en vit penna. Vit kant runtom, mörkt jox inuti. Fettkulor, blodsamlingar och vad det nu är.
De fläckarna är ofarliga. Den farliga, den som ligger där och hotfullt lurar i mörkret, den har ingen kant. Kantlös, konturlös. Det är ett under att den syns alls.  Den är som ett svart hål liksom. Man hittar den för att det inte finns något annat just där.

”Jag är så ledsen” sa utraljudsläkaren upprepade gånger och klappade tafatt både mig och Fredrik på axlarna. ” Jag är så ledsen”

Dagen efter ringde samordnardoktorn. ”Kan du komma på provtagning redan i morgon?” Det hade kommit ett återbud, och vi åkte tillbaka till sjukhuset för att sticka hål på geléhallonet.

Nålen är lång, säkert 10 cm och Fredrik bleknade märkbart. Men man har ingen direkt känsel på insidan av kroppen. Visst känns det, men det gör inte direkt ont. Men det är en klen tröst när man ser den långa, hårstrå-tunna nålen.
Doktorn, den ledsna doktorn som hittat fläcken, skulle också ta provet på den. Han frågade om Fredrik ville ha bedövning..

Fredrik, likblek och något kallsvettig, vill naturligtvis inte  vara till besvär för någon och tyckte att de kunde göra som de brukar. Jag la mig i, såklart han vill ha bedövning.  Han får vara hur besvärlig han vill, han ska bara inte ha ont, och doktorn håller med.
Han fick bedövning, och sedan stack de in nålen, rakt in i fläcken och sög ut några celler.

Jag tänkte de kunde fortsatt. Bara fortsätta suga celler tills hela fläcken är borta, så kanske allt det här kunde få ett slut. Bli klart. Ingen mer mystisk fläck som kunde rasera hela våra liv. Men han tar bara några få.  Så många som får plats i den tunna, långa nålen.

Doktorn rusade sedan iväg med provet och kom sedan tillbaka, återigen ledsen.  Något gelehallon var det ju inte kunde han se, men vi får mer svar när en ordentlig analys skett…  Men han är ingen bra skådis, den där doktorn. Ledsen, bekymrad och ursäktande. Ungefär som om det hela är hans fel. Man vill bara klappa om honom och trösta lite. Stackars doktor. Det är inte ditt fel, doktorn. Det är …  Ja vems fel är det egentligen..

Jag känner att jag vill ha någon att skylla på. Vem? Vem vågar peta in sånt här i min mans kropp? Vem?! Kom hit och ta ditt Ansvar, håll ordning på dina prylar! Sprid inte omkring dem så här där vem som helst kan få dem i sig!

Några dagar senare ringde samordnardoktorn. Det var ju inte bra det här, det var celler av den dåliga typen det här. Ättlingar av huvudnumret som gick för 2 år sedan. Ögontumören. Remiss skickad till Radiumhemmet för vidare utredning..

Och en ny väntan tar fart.

Jag vägrar att tro att detta kan hända, och jag dammsuger återigen internet, men denna gång för att hitta bot. Bikarbonat? Toppen tillsammans med D-vitamin och aprikoskärnor. Varsågod älskling, ta dig ett vitaminpiller till. Och Fredrik äter lydigt allt jag serverar. Han är en snäll äkta man.
Kanske hyser även han hopp om att internet kan ge svaret.

Så kommer kallelsen till Radiumhemmet äntligen. Men ingen information alls om vad som ska göras där.
En liten, ljushårig doktor tar emot oss, hon ser ut som Askungens goda fe. Förhoppningsvis är hon även Fredriks goda fe´.
Hon är varmhjärtad och god och svarar noggrant på alla våra (mina) frågor.

Hon skickar remiss för magnet och skiktröntgen, och nu är det återigen väntan som gäller.

När kommer remissen? När får han komma dit? När får vi svaren? Hur länge är doktorns ”snabbt” jämfört med mitt?
Inte ens tomten vet. Och man får ingen förtur för att man är snäll heller.

Så det är vad vi gör nu. Väntar.

Och väntar.

Och väntar.

400px-Radiumhemmet_2010c

2,584 total views, 4 views today

Ett gott skratt

förlänger livet har jag hört.
Men ibland, när man pratar med folk som vet om vår situation här hemma, Fredrik med sitt geléhallon och jag med min utbrändhet så ser man på dem att de undrar om man är riktigt klok när man gör vad man kan för att förlänga livet med ett skratt eller två.

Faktum är att vi är ganska glada här hemma trots våra bekymmer. Förra gången, när cancern hade premiär i Fredriks öga var åtminstone jag helt sänkt , Fredrik tog det som vanligt lugnt, ”inget att göra ändå så tjänar inget till att deppa” .

Den här gången hyser vi ändå hopp, trots att läget bör vara värre eftersom det nu sitter i levern.
Jag matar Fredrik med alternativmedicin, han äter den, och så fnissar vi.
Och så har han sig Goda Fe´och så finns ju Attraktionslagen också som grädde på moset.

Hur kan det gå annat än väl?

Fast ibland, när Fredrik är på jobbet, då bryter jag ihop i smyg här hemma.
Sen skyller  jag mina svullna ögon på trötthet..
Jag undrar om han gör detsamma.

2,038 total views, 5 views today

Ja, varför ”vet” ingen?

socker

Det undrar  Malin Edman på nyheter24. Klicka på henne så får du läsa alltihopa.

Men jag vet.

Tänk vad mycket arbetslöshet det skulle bli i världen om man förbjöd socker.
Och vad fattiga alla pampar skulle bli.
För man kan ju inte tjäna pengar på nyttiga saker. Eller roliga saker.
Och varför skulle folk ha roligt?
Bättre de jobbar ihjäl sig, äter socker för att orka och sedan dör av cancer.

Lagom är aldrig bäst.

1,955 total views, 2 views today

Galen, farlig eller både och?

I Torsdags var Fredrik på skiktröntgen, och idag ska han på magnetröntgen.
Jag följer inte med på någon av dessa röntgenundersökningar,  dels för att han inte får några svar, dels för att han tycker att det är onödigt.
Och det är det kanske.  Jag får ju ändå inte vara med i rummet, bara sitta utanför och häcka.

Det känns jobbigt iaf. Varje undersökning för oss närmare sanningen, i varje undersökning kan det dyka upp fler geléhallon. Att hitta dem om de finns är förstås bra, men att leva i ovisshet är ganska lugnande. Då kan man förtränga att de ens kan finnas.
Ett räcker gott och väl.

På ett annat sätt är det bra med undersökningar. Den vetenskapliga, nyfikna sidan av mig vill förstås veta hur alla alternativmediciner funkar.
Har det befintliga geléhallonet blivit påverkat? Blivit mindre, eller rentav försvunnit?
Eller, ve och fasa, förökat sig och blivit större?

Har det hänt något kommer vi iofs aldrig få veta vad som orsakat förändringen. Aprikoskärnorna? Aroinabären? Alla vitaminpiller var för sig eller tillsammans? Never know…

Om två veckor ungefär ska de ha analyserat alla röntgenbilder, och då får vi svar.
Jag är sjukt nervös inför det.

Sedan funderar man ju på alla behandlingar. Det finns en uppsjö av dem och den ena verkar farligare än den andra. Och den tredje verkar galnare än den fjärde.
Frågan är bara vilka man ska haka på..  De galna eller de farliga.
Eller är alla behandlingar både farliga och galna? Är jorden platt eller inte?  Är doktorerna kunniga eller inte? Är doktorerna nyfikna och vetgiriga eller inte? Är sjukhusledningen fylld av nyfikna, vetgiriga, hjälpsamma människor? Är läkemedelsbolagen giriga eller inte….

 

1,898 total views, 7 views today

Doktorn ringde

doktorn

 

Ja, Fredriks doktor ringde  så här på kvällskvisten. Hon jobbar sent rätt ofta hon.

Hur som helst har de nu analyserat röntgenplåtarna, eller en doktor har gjort det iaf, och en doktor till ska bekräfta vad den första sett. Det är så de jobbar uppenbarligen, två par ögon var för sig måste se samma saker. Bra bra.

Men som det ser ut nu så har Fredrik bara en tumör i levern och ingenting någon annanstans. Lungor och allt annat mellan ljumskar och huvud är fritt från skräp 🙂

På tisdag har de, läkarteamet, gruppmöte och då ska de diskutera bästa sättet att bli av med den lille rackaren och förhoppningsvis ringer doktorn efter mötet och berättar vad de kommit fram till.

2,415 total views, 7 views today

Micrad lever

leverimicron2

I dag har vi varit på Radiumhemmet och fått veta hur Läkarteamet tänkt sig att Fredriks alien skall avlägsnas på enklast möjligast sätt.

Han fick två alternativ, antingen skär man bort den med gammal vanlig kirurgi på Huddinge sjukhus, eller så micrar man den med en ny teknik som numera finns på Danderyds sjukhus. 

Skönt, för Fe´-doktorn sa ju först att det förmodligen skulle bli cellgiftbehandling i Göteborg, men nu behöver vi alltså inte åka längre än till Danderyd.

När detta kan tänkas ske vet vi inte, men han borde ha fått en kallelse för informationssamtal inom två veckor sa doktorn.  
Eller hon sa ”ett par veckor”  och då upplyste jag henne om att jag har Aspergers och vet inte hur länge ”ett par veckor” är.  
Märkligt nog lyste hon då upp som en sol och berättade att hennes ”ett par veckor” är två veckor. 

På detta informationssamtal antar jag att vi får veta exakt hur det hela är tänkt att fungera , och om det fungerar på Fredrik. Sådant måste ju kollas först såklart.

Och sedan är det ju självklart inte så att man plockar ut levern och micrar den, de kör in någon liten nål i tumören och så ger nålen ifrån sig microvågor som värmer upp den så att den smälter/sprängs eller vad som nu händer med den när man värmer upp den för mycket. 

Vill du veta mer hur man micrar tumörer, så kan du läsa om det på den här sidan: 

http://www.ds.se/Om-oss/Nyheter/Cancerkirurgi-i-levern-med-rontgensyn/

 

2,187 total views, 6 views today

”Det här ser bra ut” sa doktorn

titthål

Efter denna veckas strul hit och dit med felaktiga besked, fel sjukhus och felaktig storlek på tumören i remissen så var vi idag till Huddinge sjukhus och fick träffa en uppsjö med vårdmänniskor.

Det var kirurgen, narkosläkaren, en sjuksyster och en sjukgymnast som alla frågade samma saker… 

Det jag tyckte var lite kul var att de ville veta om han åt något hälsokostpiller, och de såg faktiskt ganska glada ut när de såg min lista 🙂 
” Det här ser bra ut ” sa både narkosläkaren och kirurgen.

Operationen blir ingen micropinne som planerat, utan de gör i stället en titthålsoperation. Detta för att de tydligen inte är helt säkra på att få bort tumören med pinnen, och att skära bort den var bättre.

Jag trodde att han skulle få en kallelse för operationen i brevlådan, men den fixade de direkt efter att han blivit godkänd av narkosläkaren.  

Måndagen den 21 december ryker den lilla rackaren, och om allt går som det ska får han komma hem den 23:e.

2,271 total views, 1 views today

Så är han nu inlagd

inlagd2

 

19:55 nu ikväll lämnade vi av Fredrik vid sjukhusets huvudentré.  
Tuva och jag kramade om honom och och sedan  vandrade han in i den där enorma byggnaden alldeles ensam.  Han såg verkligen ensam ut, så sårbar. Och jag kände mig också sårbar och ensam, fast jag hade Tuva i bilen. Hon tittade också långt efter honom, och sa ” Jag vill ha min pappa!”  
Ja, du, svarade jag, jag vill också ha din pappa.  

Jag hoppas verkligen att  det var sista gången han skall opereras för denna eländiga sjukdom. Att inte få följa med in var så svårt. Hade vi inte blivit förkylda hade vi fått det både Tuva och jag, men igår åkte vi båda två på någon bacill och därmed är vi icke längre önskvärda på sjukhuset.

Det innebär att jag inte får vara där i morgon heller.  Jag får sitta här hemma och oroa mig istället, och gissa om jag kommer att trakassera kontaktsjuksköterskan vi fått oss tilldelad… 

Väckning blir runt  0600 berättade han i ett sms, och operationen startar runt 0700.  De är morgonpigga på det där sjukhuset. Operationen kommer att ta mellan 1 – 3 timmar om inget oväntat inträffar. Hyfsat vaken och klar ska han vara runt 15:00 och då hoppas jag att han slår en signal direkt.

2,270 total views, 4 views today

Telefonterror

telefondoktor

 

Hur ofta kan man ringa till avdelningen och tjata utan att de blockar ens nummer och ger en öknamn i fikarummet… ?
Klockan 0700 fick jag ett sms, då var han redo för op och skulle rullas iväg strax. 2 timmar nu alltså, och jag har ringt en gång men han var då inte utsläppt än…

Ingen info än alltså, om jag var otydlig på något sätt.

1,679 total views, 6 views today

Det gick bra!

glad doktor

Doktorn ringde nyss och berättade att de opererat färdigt. 
Operationen har gått bra och nu ligger Fredrik på uppvaket.

Skönt, nu kan jag slappna av lite…  Och förmodligen däcka i soffan.
Jag har ju för 17 feber.

2,560 total views, 5 views today

Vaken redan

nyvaken

Nu har jag pratat med Fredrik. Det känns bra. Han lät som han hade ett helt sandtag i halsen men han hade fått en isglass som ska råda bot på detta.
Han mår bra, även om han är helt neddrogad med morfin, och får komma tillbaka till sitt lilla rum om ett tag.  

Och inte för att jag tror att han kommer att vara aktiv, det är han ju aldrig, men han har ju sitt facebook på surfplattan nu efter mycket om och men.

Doktorn sa att hemgången ser ljus ut, i morgon eller senast onsdag får han komma hem !

2,346 total views, 4 views today

Helt perverterad

Min äldsta dotter gifte sig för lite mer än en vecka sedan. Man trodde ju att man skulle kunna vara odelat lycklig åt en sådan sak, men tre dagar före bröllopet hittade min man en knöl på kroppen. Att le och var en lycklig mamma åt sin dotters lycka samtidigt som man stänger in en hysteriskt skrikande skräckslagen fru i huvudet… Oh yea.

Om överkroppen vore en rektangel, skulle knölen sitta mitt i en vinkel, men som det är nu sitter den lite bakom armhålan, på ryggen liksom. 

Igår var vi på radiumhemmet och stack hål på den, och innehållet skickades till lab.
Idag ringde doktorn och berättade att han redan fått svar, och att knölen är en metastas, samma typ som i levern. 
Han vill inte fatta något beslut om åtgärd för knölen förrän Fredrik gjort en fullständigt kroppsskanning, jag har glömt vad det heter, och den skall göras nästa torsdag. Förhoppningsvis. Det innebär att de skannar hjärna, hals, lungor, körtlar och levern igen. Och huden.
Han sa också att det är mycket möjligt att det finns fler knölar som ännu inte gett sig till känna och då blir det cytostatika som gäller, dvs cellgiftsbehandling. Och är det bara en, ja då skär de bort den.

Låt oss hoppas att det bara är en. 

liten knöl

Och helt perverterad som jag är tar jag kort även på denna knöl.
Och den hysteriskt skrikande frun i mitt huvud har idag sluppit ut.
Jag kämpar hårt för att stänga in henne igen, hur ska jag annars kunna vara ett stöd för min älskade man?

2,288 total views, 11 views today

Att leva farligt

Jag har inte lyckats stänga in den hysteriskt skrikande frun i mitt huvud. Jag är mao fullständigt krossad. Jag går ständigt med fuktiga ögon, allt jag ser är en påminnelse om framtiden. En framtid jag inte ser fram emot alls. Hur kan man ens ha en framtid? Och så bryter de igenom, tårarna kommer som ett vattenfall och jag gömmer mig i torkrummet och gråter tyst i Fredriks tröjor.

Fredrik har börjat skriva någon form av memoarer. Det får mig att vilja ta datorn och slå den i huvudet på honom. Du kan ju för i h-e inte skriva några j-a memoarer! Det gör man ju bara om man räknar med att ..  försvinna! 

Oh God.

Nu är vi på väg till Dalarna. Skönt att komma bort tänkte jag. Men jag lever farligt, jag vägrar bälte. Jag står upp i husbilen och bara väntar på att slutet ska komma. Tänk så skönt att få slippa oroa sig för framtiden, att slippa denna gastkramande skräck dygnet runt. Att slippa kämpa för att stänga in den där hysteriskt skrikande frun i mitt huvud.

Men det är Fredrik som kör. Fredrik, mannen i mitt liv, den mest fantastiska människa som finns. Självklart kör han försiktigt, han har ju det viktigaste han har i bilen. Sin dotter och sin hysteriska fru.
Jag kan hoppa studsmatta i husbilen utan att skada mig när Fredrik kör. 

Så sätt på kaffet, kära mor. 

Vi kommer nu.

1,983 total views, 9 views today

Inget stryk var det här

getingbo

Jag hittade ett litet getingbo under taket hos kära mor så jag dammsög upp både det och alla getingarna.
De dog såklart, och nu har jag ångest.  Karma? Ska gudarna hämnas nu och orsaka mer cancer..?

Fredrik tror inte på vare sig gudar eller  karma, han tror på slump. 

Tur för honom. 

Men om karma funkar.. Fredrik slår aldrig ihjäl mygg mm, medan jag införskaffar den ena myggdödarprylen efter den andra och gladeligen viftar med mitt elektriska tennisrack efter blodtörstiga flygfän. Så varför har då han cancer och inte jag?

Och varför drabbas en sådan fin person som Fredrik av cancer? När hela världen kryllar av massmördare, pedofiler och våldtäktsmän om dör friska och krya men av ålderdom , förhoppningsvis i fängelse.

Jag sa till honom att han får börja ge mig stryk så han blir frisk men han totalvägrar. Inte ens en liten dask därbak ville han ge mig. 

Ingen karma där inte.

 

1,822 total views, 3 views today

Min egen skeptiker

 datotomograf2

Nu har Fredrik varit på röntgen och fått hela sig fotograferad.
Den 4 augusti får vi veta vad de hittat, det är en hel evighet bort.

I tisdags ringde en sköterska på röntgenavdelningen och sa att han skulle dricka en liter vatten innan han blev inskickad i apparaten och han fick göra det hemma eller på sjukhuset, bara att välja. 
Naturligtvis trodde han inte på vad jag sa, men han hinkade lydigt i sig en liter vatten innan han åkte. Tror ni att han talade om det för röntgenpersonalen när han kom fram?
Icke. Så han fick vackert hinka i sig ytterligare en liter vatten på plats. 
Förhoppningsvis sabbas inte röntgenbilderna nu av allt vatten han druckit innan…

Min egen skeptiker..  heart2

 

 

1,841 total views, 9 views today

Knöl i ryggen +1.

Nu har vi varit på Radiumhemmet och fått svar på förra veckans skiktröntgen.

Förändringen de hittade mellan lungan och levern är borta. Vad det var får vi aldrig veta, men borta är den.

Men knölen på ryggen är kvar där den är, och så har han även fått ytterligare en 2 cm stor metastas i levern. Den fanns tydligen förra gången de kollade, men då fattade de uppenbarligen inte vad de såg.  Bra med den är att den inte blivit större sedan förra gången, och det får mitt hopp till naturläkemedel att skjuta i höjden. Är det aprikoskärnorna som gör vad som förväntats av dem? Eller är det silvervattnet? Björkaskan kanske? Hur som helst är båda är ”oparabla”, dvs man kan operera bort dem båda två med kirurgi.

Det finns dessutom ett par förändringar i lymfkörtlarna på halsen, men det vet de ännu inte vad det är. Det som är bra med dem är att de syns, men hur mycket läkaren än klämde så hittade han dem inte. Jag föreslog att även de var borta men den teorin förkastade han med ett ”det är ju bara några dagar sedan bilderna togs”. Men jag hyser hopp. Det finns väl något mirakel dokumenterat här i världen?

Vad som ska hända nu är punktion av levergrejjen, doktorn är osäker på om det verkligen är en metastas, så han vill ha prover. Väntan på kallelse för detta är alltså igång.

Dessutom skall rygg-grejjen väck, och det fixar en plastikkirurg. Det trodde jag aldrig, att Fredrik skulle gå till en plastikkirurg men det är väl bra.

Sedan vet vi inte, förmodligen ny skiktröntgen så småningom , och sen…  ja sen vet man inte.

 

tro2

 

1,980 total views, 8 views today

Doktorn ringde

leverR
Ja doktorn ringde här, han har pratat med röntgenläkaren om levergrejjen.
Det var nu ingen grej, det var ett ärr från den förra grejjen, ett ärr efter operationen.
Däremot finns en liten liten grej på 3,5 millimeter mitt i levern som är lite krångligare att få bort.
De 31:a Augusti skall den  MRT:as , den skall alltså magnetröntgas och hållas koll på, så får man se hur den utvecklar sig. Förhoppningsvis kommer den mer avvecklas än utvecklas men vi får se.

 

 

 

 

 

1,995 total views, 7 views today

”Ingenting kan ändra förloppet”

sandhus2

Så sa doktorn på radiumhemmet när jag ringde för ett par veckor sedan för att fråga om alternativmetoder för att få stopp på detta som förtär Fredrik inifrån.

”Ingenting kan ändra förloppet”

Efter vårt samtal bröt jag ihop fullständigt, och fastän jag visste att Fredrik redan vet detta, och jag med förstås, var det ohyggligt svårt att berätta för honom vad doktorn sagt.

”Ingenting kan ändra förloppet”

Det sjuka är att jag för ett par år sedan hade en dröm. Den gick ut på att det var för mycket folk på jorden och alla människor deltog i en lottning. De som fick nitlotter skulle därmed avlivas.
Så Fredrik och jag var i ett litet hus med 2-3 rum och ett litet kök med ett litet kylskåp under köksbänken. Huset stod i en öken och det var ohyggligt varmt. Väggarna var vita men slitna, golven var täckta med sand och vi var tilldelade ett rum där det fanns en madrass, inget mer. Fredrik låg på madrassen, han hade fått en nitlott. I rummet bredvid fanns ett annat par, någon av dem hade också fått en nitlott.
Jag satt bredvid honom, och lutade mig över honom i en kram. Och så satte jag mig upp och sa, ”vi skiter i det! De kan inte tvinga oss!” Och Fredrik höll med, och fulla av iver rusade vi båda ut i köket för att få tag på den där sprutan och tömma den ut i sanden illa kvickt.
Vi fick fatt i den samtidigt, och brottades om den, båda lika ivriga att oskadliggöra den där nitlottssprutan. Och så föll vi. Fredrik ovanpå mig. Och när han hävde sig upp, så satt sprutan i hans ben, helt intryckt. Nitlott. ”Ingenting kan ändra förloppet”

Men jag tror inte på den där doktorn. Jag tror att det kryllar av botemedel därute, sådant som skolmedicinen vägrar erkänna. Så Fredrik äter kosttillskott i mängd. Vi har dessutom varit hos Doktor Erik Enby i hans stuga i Sala. Det är inte nog för oss. I mitten på september åker Fredrik och en nära vän till Mexico för att få ta del av Hoxsleys metod mot cancer. Och funkar inte någon av dem så har vi några till på lager…

Någonstans finns det bot, det är jag helt övertygad om.
Och vi ska finna det.

”Ingenting kan ändra förloppet”

Pyttsan.

1,944 total views, 11 views today

I morgon är det dags

kirurg

I morgon opererar de bort knölen Fredrik har på ryggen.
Orkar inte ens oroa mig, det kommer att gå bra såklart.
Och nästa vecka blir det ny röntgen, men bara av levern om jag förstått det hela rätt. Men de kommer inte hitta den där lilla 3,5 mm-grejjen som de hittade förut.
Den har gurkmejan nämligen tagit hand om…  ”sa attraktionslagen”.
Du håller väl tummarna?

2,090 total views, 6 views today

Arkivet
  • Nya tag
      Det var varit lite bloggtorka här på bloggen i …
      2017/09/11
  • En utbränd Aspie
    ”Människor är väldigt påfrestande. Det är därför så många i …
      2017/06/01
  • Rörig dag idag.
    I dag fick Fredrik sin andra kur av de två …
      2017/05/23
  • Mycket nu.
    Det är mycket nu.  Krisberedskap. Prepping. Cellgifter. Vår.   Jag flydde …
      2017/05/12
  • Hur finns man?
    ”Säg till om jag kan göra något, jag finns här …
      2017/04/30
  • Ja e inte bitter…
    I natt gick en till av ”mina” cancer-kollegor vidare. Eller hur …
      2017/04/29
  • No more
    Det var ju meningen att Fredrik skulle få sig en …
      2017/04/27
  • Snyggaste karln i stan
    Cytostatikan har ju den lilla biverkningen att håret faller av …
      2017/04/24
  • Party i kroppen
    Nu är det en vecka sedan Fredrik fick två olika …
      2017/04/20
  • Hulkmedel önskas
    I dag är kropp och själ väl synkade för en …
      2017/04/12
  • Mirakel tar tid
    Så var det gjort. Sammanlagt 4,5 timmars cellgiftdropp rakt in …
      2017/04/11
  • På tisdag är det dags
      Idag flödar ångesten fritt här i huset.  Om exakt …
      2017/04/04
  • Jag är i djup skuld
    Jag känner mig så här. Hela insidan är full av …
      2017/03/29
  • Nu är den slut
    Ja nu är den slut, energin. Det här inlägget har …
      2017/03/28
  • Dagens känga
    Dagens känga går till Mercedes Benz i Kista.  Fredrik fick …
      2017/03/24
  • Såklart de kånkar.
    Nu har ett köpcentrum gått i konkurs!  Underbart säger jag …
      2017/03/23
  • Som man bäddar får man ligga
    Hjärnan vaknade tillfälligt till liv och satte genast igång och kräva verksamhet. Den …
      2017/03/22
  • Hus till hästarna
    Tuva vill att pappa bygger ett sånt här hus till …
      2017/03/18
I menyn högst upp hittar du en länk till alla Kategorier. Inläggen där är sorterade i kronologisk ordning.
Besökarnas kommentarer
Blandat ur Arkivet