www.maviko.se

living in love and harmony..

Rörig dag idag.

I dag fick Fredrik sin andra kur av de två cellgifterna. Förra gången fick han ju en allergisk reaktion efter en vecka, inte för cellgifterna utan för något annat som vi inte vet vad det var.

Denna gång fick han en allergireaktion av cellgifterna. Ingen allvarlig, sköterskan som var där och vaktade stoppade omedelbart flödet och sedan tryckte hon på ”den röda knappen”. På två sekunder kryllade det av folk på rummet.  Fredrik fick mer anti-allergimedel och mer koksaltlösning, hjärta och lungor kollades  och blodtrycket såklart. Sedan dröp de av den ena efter den andra tills bara doktorn och huvudsköterskan var kvar.

Och sedan gick doktorn också. Fredrik fick ligga med sitt dropp i 30 minuter tills allergireaktionen lagt sig och sedan började de om med cellgifterna, fast mycket, mycket långsamt. Och efter en timma var det full fart på flödet igen och då gick det bra.

Då åkte jag hem för att fixa med picknickmat. Tuvas klass skulle ha brännbollspicknick och hur eländiga vi än känner oss är det klart man pallrar sig iväg på sånt. Och när jag gjort picknickmat åkte jag tillbaka till KS och hämtade Fredrik. Och medan jag stod där och väntade på honom kom ambulanshelikoptern och landade på helikopterplattan där på KS.

Det känns så overkligt allting. Solen sken, sommaren är här och det var så varmt, och så står jag där utanför KS där min man får cellgifter och någon stackare behöver åka ambulanshelikopter… Overkligt.

Hur som helst, Tuva tog hur som helst en lyra på brännbollen,  Fredrik drack kaffe och tog kort, och sen åkte vi hem.

Just nu mår han lite illa, min Fredrik, men han tror det ska gå över om han äter lite, så nu blir det lasangette-rester.

 

 

4,381 total views, 88 views today

Mycket nu.

Det är mycket nu.  Krisberedskap. Prepping. Cellgifter. Vår.  

Jag flydde fältet och drog i väg en vecka med husbilen. Först till mamma som bröt benet för ett tag sedan, och sen till dottern i en annan stad. Tanken var att det skulle åkas tvärtom men ödet hade åsikter.

Dagen innan jag skulle ge mig iväg pajjade kökskranen i husbilen. Såklart. Och dotterns fru,  ( vi skulle ha åkt dit först) blev magsjuk.  Men jag bytte vattenkranen till en större och finare kran, och sen åkte vi. Jag och Tuva. Till Morsan med det brutna benet först och sedan till de numera friska fruarna. 

Otroligt skönt att åka iväg.  Inga måsten, sova tills man vaknar, äta enkelt, åka hit och dit. Vi tog det extremt lugnt alla dagarna, jag och Tuva.  Sov länge, mornade oss i husbilen hela förmiddagarna innan vi orkade vara sociala i ett par timmar och umgås med mor och övrig släkt.. innan vi tog hyfsat tidig kväll.  Vädret var fint första dagen, sen var det befriande dåligt väder. Fint väder ställer krav, man ska vara glad,lycklig och social. Vilja sola, grilla och göra saker.  Dåligt väder har inga krav. Kaffe, bulle, filt, soffa och en bok är allt.  Om man kunde läsa böcker.  Jag har ett par som jag gärna vill läsa, men jag orkade inte ens ta med dem när jag packade.  Jag hittade en gammal westernbok i en loppisaffär som ersättning, den köpte jag för 1 krona. Mycket prisvärt. Men oläst den med, ligger som kuriosa i husbilen nu.  Någon som minns dem?   Bill och Ben? 

När vi kom hem pratade vi prepping, jag och Fredrik.  Det är ju krisberedskapsvecka nu och alla ska preppa.  72 timmar ska man klara hemma innan man allt går åt skogen på riktigt. Jag har pratat prepping i flera år och drömt om en bug out stuga någonstans, gärna med en liten lada och ett växthus…  En gång hittade jag en annons om ett skyddsrum mitt ute i skogen. Ett 2×2 kvadratmeter stort skjul med en 300 kvadratmeter stor källare.  Det hade jag gärna köpt och byggt en stuga ovanpå men Fredrik var skeptiskt. Han tycker att vi har ju en bug out bil, den får väl duga..  

Nu är jag iaf hemma igen och veckan tar ut sin rätt. Slut i kropp och själ, och endast kaffe kan få mig upp ur soffan. Och då bara ut i köket efter mer kaffe.  Efter en kanna kunde jag tex skriva det här. Det tog bara två timmar.  Whohoo…

God helg på er alla!

9,816 total views, 90 views today

Hur finns man?

”Säg till om jag kan göra något, jag finns här för dig/er” får man också höra ibland. Man blir så glad när man får höra sånt. Det är otroligt snällt sagt och man känner att folk verkligen vill finnas där för en och att de bryr sig. Att leva i en familj där  utbrändhet och cancer tar energi till tusen kan kännas ganska ensamt.

Men hur finns man för folk? Vad menas egentligen? 

Jag önskar att folk var lite tydligare.  Jag är en Aspergare så jag behöver tydlighet.  Att vara luddig och säga ” Jag finns här”  gör mig bara förvirrad.  Jag ser det, du står där ja.  Vad menar du med det?  

Menar man att man kan prata/lyssna?

Det kan jag ju göra, ringa och klaga lite. Men när jag mår som sämst ringer jag ingen, det orkar jag inte.  Och ringer man när man är ”glad”, dvs man kämpar (!) för att inte bryta ihop, ja då tolkar väl folk en som att man mår bra, och då har de inte tid. Typ. Och glad blir man ju när folk ringer hur man än mår. Och ringer någon mitt i en ångestattack så går den ju över liksom.  Om man orkar svara då.

Och Fredrik, han säger ingenting alls han. Han muttrar inte ens så honom kan man inte finnas för. Man måste tränga sig på. Man måste fråga, ”hur mår du egentligen?”  och kräva svar.

Eller  ”Säg till om jag kan göra något”  Jag menar, det finns alltid något man kan GÖRA.  Man kan klippa ungarnas hår, borsta hundarna,  rensa stuprör, laga mat, storhandla, skotta snö, komma och fika eller organisera skafferiet..  Allt underlättar ens vardag när livet känns outhärdligt.  

Men att ringa till någon och be om handräckning vid takpannefix, eller att knacka på dörren åt mig i ett par timmar så jag kan träna hundarna på att inte skälla så förb***t  när det kommer folk….  det känns inte riktigt..  riktigt det heller. Och Fredrik är ju lite ” En redig karl reder sig själv” så han skulle ju aldrig be om hjälp med något alls.

Att finnas där…  ja jag blir bara förvirrad.

 

Men det är väldigt skönt att se att ni alla finns där när jag skriver mina inlägg. Då känner man sig inte så ensam.
Ett hjärta är aldrig fel   ❤  ?

16,792 total views, 90 views today

Ja e inte bitter…

I natt gick en till av ”mina” cancer-kollegor vidare. Eller hur man säger. Jag har ju inte cancer även om ”vi” har det, vi i familjen. Jag är ju faktisk personligen drabbad av cancer, min man, mitt liv har det i sin kropp. ”Vi”. Och alla därute som har cancer, eller har en nära anhörig, eller kanske en vän som har cancer, vi är kollegor, systrar, bröder, familj vi också.

Så när man får  veta att ”ytterligare en gått åt” i kampen så bara exploderar man inombords. Jag visste ju att det skulle gå så. Att det är kört liksom. Det var ju samma typ av cancer som Fredrik har som cancer-kollegan led av.. men behandlingen som utfördes verkade så bra och tycktes fungera…  Man blir ändå chockad, så sorgsen, bestört, panikslagen…  Man bara kokar över.

KÄMPA PÅ! skriver folk.  Och BEKLAGAR SORGEN säger de när det hela är slut.

Jag avskyr de där uttrycken. 

Kämpa på ( ! )  Hur menas?  Vad ska man kämpa med/mot?  Hur?  
Förvirra mig mera tack.  
Det är som att säga till någon som är magsjuk, har blindtarmsinflammation eller influensa…  ”Kämpa på!  Kom  igen! Lite till! Bli frisk!”  
Och sedan då, när det inte går? ” Ja du kämpade inte bra nog, dåligt kämpat hörru!  Bättre lycka nästa gång..  eh..  eller inte.”

Snacka om att skuldbelägga folk…  

Och ”Beklagar sorgen”…   Det har jag läst hur många gånger som helst på siståne och det retar mig till vansinne. Det är många cancer-kollegor som går åt nu. De ”kämpade väl för dåligt” kan jag tänka.  
Men finns det verkligen inget vettigare sätt att uttrycka deltagande, delaktighet och sorg på?   Det låter så uppstyltat och hjärtlöst så de inte är sant.  ” Jag beklagar….” Men vad säger man i stället? Jag har inte den blekaste.

Det är nog lättare att beklaga sorg på engelska.  ” I´m so sorry for your lost..”  

Och jag är bara lite bitter.  Inte mycket alls.  Jag bara undrar varför cancerforskningsbranchen som fått ihop så otroligt mycket pengar till forskning ännu inte funnit bot.  Ibland tänker jag att de är som våra politiker. De som bestämmer vilka som ska få forska om cancer och hur.  
De som slöseriombudsmanen granskar.
Eller om pengarna bara försnillas så som Oshercentret på KS blivit försnillat.

 

17,002 total views, 89 views today

No more

Det var ju meningen att Fredrik skulle få sig en ny omgång cytostatika på tisdag nästa vecka..  Men taskiga blodvärden sätter stopp för det.  De gick hårt åt honom de där cellgifterna.

Men Fredrik är tuff.  Tumörerna har krymt lite lite, och han tyckte allergigrejjen var ett litet, billigt pris att betala om metastaserna blev utrotade…  helt klart värt det. OM det nu bara varit allergigrej. Att ta en omgång till nu är för riskfyllt tycker doktorn, det kan bli  inre blödningar och massa andra grejjor som jag inte vill veta.  Så nu blir det ingen mer cytostatika.
När blodvärderna är på topp fattas nya beslut.

Doktorn säger att överviktiga människor klarar kemon bättre så nu måste jag bråka mera om maten känner jag. Han måste äta mer. Jag får göra en hobbit av honom, de tycks ju ha flera av alla måltider.  

De sju dagliga Hobbit-måltiderna:

07:00 – Frukost
09:00 – Andra frukost
11:00 – Elvamålet
13:00 – Lunch
16:00 – Eftermiddags-Te
18:00 – Middag
20:00 – Kvällsmål

17,360 total views, 88 views today

Snyggaste karln i stan

Cytostatikan har ju den lilla biverkningen att håret faller av från hela kroppen, med start på huvudet.

Därför bestämde sig Fredrik för att raka av hela rasket, och Tuva fick vara frisör  🙂

Frisyr a´la galen forskare

Och här ryker håret.

Tuff frilla.

 

 

Snyggaste karln i stan  ❤

18,236 total views, 88 views today

Party i kroppen

Nu är det en vecka sedan Fredrik fick två olika sorters cytostatika.
Kroppen firar med ett totalt nedsatt immunförsvar, han har blivit förkyld och dessutom fått en allergisk reaktion på något han ätit. Just nu är han på vårdcentralen och får cortison mot klådan. På händerna har han massor med prickar, sedan har han en stor prick på hela kroppen. Resultatet av miljarder små som vuxit ihop…   

Yeah.

20,059 total views, 89 views today

Hulkmedel önskas

I dag är kropp och själ väl synkade för en gångs skull.

Båda är lika utslagna. 

Helgen och gårdagen lägger nu notan på bordet och priset är högt.  

Ont överallt, jag ser inget och hör inget. Tuva pratar med mig och jag ser att munnen rör sig på henne men ut kommer bara rappakalja.  Att försöka förstå vad hon säger och titta på vad hon visar mig samtidigt känns som det krävs en nästan övermänsklig styrka och fokus. Jag känner hur jag blir grön av anstränging och önskar att jag kunde få förvandlas till en superhjälte, färg spelar ingen roll bara styrka och ork finns.

I dag blir det soffläge.

22,109 total views, 89 views today

Mirakel tar tid

Så var det gjort. Sammanlagt 4,5 timmars cellgiftdropp rakt in i armen.

Jag vet att många blivit hjälpta av detta, och en och annan som visserligen har andra cancertyper har faktiskt blivit friska… Det är så vi måste tänka nu. Detta är farligt, ja, men det kommer också att ge miraklen tid att ske.  Vem vet, en vacker dag finner någon ett bot mot alla sjukdomar, och då måste han ju vara kvar här och få den.

Jag har inga ord idag. Allt jag plitar ner och sedan raderar låter som avgrund, död, sorg, panik och andra dåligheter, så det får räcka så här.

Just nu mår han bra iaf. Han sitter i soffan och äter popcorn. 


 Koksaltlösning för att ”städa upp i venerna..”  så att cellgifterna har fritt fram sen.

 

Väntan på att det hela skulle bli klart.  Det tog som sagt en evighet men Tuva trivdes iallafall.  Hon lovar att hon ska sova i sin egen säng ”för alltid” om hon får en egen sjukhussäng hemma som man kan höja och sänka.

 

22,119 total views, 88 views today

På tisdag är det dags

 

Idag flödar ångesten fritt här i huset.  Om exakt en vecka ska Fredrik enl läkarens ordination ta den första dosen av intravenöst cytostatika, cellgift. Det är två olika typer av cytostatika han ska få, och enligt biverkningslistorna kommer han nu att bli rejält sjuk och kommer att vara det tills..  ja tills det är slut.

Den första av de två heter paraplatin/carboplatin.  Tydligen ska det vara så att Carboplatin ska vara den verksamma substansen i Paraplatin men det hittar jag ingen info om någonstans. Dessutom är Paraplatin en avregistrerad produkt och finns alltså inte att få tag på längre enl. FASS. Carboplatin  finns, och ger tydligen fruktansvärda biverkningar.

Den andra cytostatikan heter Paclitaxel och verkar inte så lustig den heller.  På biverkningslistan står det så här:

Mycket vanliga (kan förekomma hos fler än 1 av 10 användare):

Benmärgspåverkan som kan leda till minskat antal blodceller, vilket kan orsaka blodbrist. Detta kan även leda till infektioner i framför allt urinvägar och över luftvägar (med rapporterade fall av dödlig utgång).

Biverkningslistan och varningarna på denna medicin kunde jag inte ens läsa färdigt, den framkallar alldeles för mycket rädsla och ångest.

När de nu VET att inget de gör kan bota Fredrik, varför utsätta honom för detta då?  Hur många ögonmelanomare har fått ett längre/bättre liv med hjälp av dessa cellgifter?  Det skulle vi vilja veta.  Och om nu kroppen hinner återställa sig mellan varje behandling, hur kommer det sig då att de säger att man kör så länge kroppen orkar.?  Att den på sikt inte blir påverkad…? Att ligga och kräkas med smärtor i hela kroppen i flera  år … eller om han drabbas av ovanstående biverkning, någon vecka..?

Jag är helt klart emot. Jag hade inte tagit dessa mediciner. Men Fredrik måste bestämma själv så jag säger inte så mycket…. han är dock väldigt bra på att informera sig själv så han är supertveksam han med.

Fredrik ska ringa läkarn idag iaf, vi måste prata med honom om det här, det känns verkligen inte vettigt alls.

25,103 total views, 88 views today

Jag är i djup skuld

Jag känner mig så här. Hela insidan är full av små troll som inte kan komma överens om vad som ska göras.

I morse skrek någon av dem ”DAMMSUG!” och eftersom de andra, de som fattar att energin är slut, inte vaknat än innebar det att jag stod här och dammsög klockan 0800. Och nu är energin..  superslut? Kan den bli det?  Jag lånar från nästa månads energi nu.

Kan man få vara med i Lyxfällan för energiöverbelåning?

 

26,762 total views, 89 views today

Nu är den slut

Ja nu är den slut, energin. Det här inlägget har tagit tre timmar.

Soffläge.

26,804 total views, 88 views today

Dagens känga

Dagens känga går till Mercedes Benz i Kista.  Fredrik fick nedslag på CO halten vid besiktningen, och bad Mercafirman i Kista att ge bilen en service, felsöka och ge ett kostnadsförslag på vad det kunde vara för fel.

De hittade inte felet sa de, men gav ändå ett kostnadsförslag på 35-40,000 bagis för att fortsätta felsöka och ev byta kamkedja eller vad det var. Jag fick hicka när jag fick veta det, jag menar, hur kan de ens ge ett prisförslag när de inte vet vad som är fel??? Och hur kan kamkedjan ge för höga CO-värden? Förklara gärna det för mig den som vet. 

Jag ville inte boka tid för fixeri när jag hämtade ut bilen, jag envisades istället med att lämna in den på vår lilla lokala bilmek och se vad de hade att säga. Fredrik var tveksam såklart men jag är ju frun i huset och därmed blev bilen inlämad på den lokala bilmeken.

De kikade på bilen, fixade den trasiga lilla vacumslangen som var trasig och släckte 2:an  för 3200:-. 

Jag har stor tillit till denna verkstad. Den heter Mek & Däck i Sollentuna AB – Autoexperten och det borde jag inte tala om för nu blir det kö där när man ska lämna in bilen. Men de är bara bäst. Jag har varit där flera gånger med min lilla bil och de har alltid fixat den till rimligt pris, och när jag skulle köpa nya däck hjälpte de mig med det också. Billigt och bäst. Inga lurifaxar där inte.

35-40.000 va..  Ta er i  brasan, Mercedes Benz i Kista. Ni är nu på min svarta lista. Och den där servicen..  jag litar inte på er. Ni kommer aldrig mer få pilla på den här bilen. 

28,432 total views, 91 views today

Såklart de kånkar.

Nu har ett köpcentrum gått i konkurs!  Underbart säger jag bara.  För om det är någonting jag ogillar så är det alla dessa köpcentrum som ligger som  vårtsvin längs vägarna här i landet.  Och ALLA köpcentrum är likadana. Där finns H&M, Lindex och Kappahl, där finns Clas Olsson, BR leksaker, Rusta, Jysk, Coop och ICA. Det bara kryllar av stora affärskedjor som säljer samma saker överallt. TRÅKIGT är ordet. Man kan alltså åka 150 mil genom landet, gå in i ett helt nytt shoppingcenter och ändå känns det som att kliva in i det lokala shoppingcentrat där hemma.

Det börjar bli otroligt sällsynt att det i någon liten ort finns ett levande centrum med roliga butiker med hyfsade priser,  och en matbutik som säljer lokalproducerad mat är det inte ens någon idé att leta efter. De har alla slagits ut av de stora shoppingcetra som slås upp utanför varenda stad som har fler än sju hus och en kyrka.

Tänk i mitt barndoms centrum. där det fanns en liten skoaffär, en skomakare, ett par pizzerior, en parfym och väskaffär, en djuraffär, ett fik, en klädaffär, en pynt.affär, en fotograf, flera frisörer, en fontän, en plats för julgranen, där det var loppis lite då och då,  och det fanns Centrumdagar.  Förekommer de ens längre? Nu är det bakluckeloppis i shoppingcentrats garage som gäller  🙁

Vi behöver ha det lite mysigt i vardagsstressen  och slippa dessa stora köpcentra. Tänk vad skönt att ta en kvartsfika i det lokala Centrumet med kompisen i sommarvädret efter jobbet, glass åt barnen, köpa present till kalaset på lördag i den oberoende leksaksaffären och sedan handlar man middag och åker hem. 

Och vad gäller storshopping på semestern…  ”Ullared” har fattat. Det är därför det är så poppis att åka dit, för där kan man handla saker som inte finns någon annanstans, man får se saker man bara får se där, och då blir hela shoppingresan ett äventyr i sig. Det finns en till butik som jag glömt vad den ligger. Den heter EKO och är till storleken som två ”stora coop” och är också helt oberoende från de stora kedjorna  (tror jag). De har också massa saker man inte kan köpa någon annanstans, och dessutom säljs det lokalproducerad grillkorv i restaurangen  vid kassorna.

Mer konkurser för köpcentra  åt folket!  Må de små mysiga centrumen återuppstå. Med blommor, fontäner och små mysiga fik.

Men mer troligt är nog att vi tillslut handlar allt vi behöver på nätet.

Och appropå det. Näthandel alltså.

HUR kan det gå dåligt för posten? Jag läste någonstans att vi nätshoppar mer än någonsin, alltså måste det krylla av paket därute som är på väg någonstans. Till eller från kund, hälften man beställer skickar man ju tillbaka.

Och om ni tycker att inlägget är rörigt och ologiskt så är det nog så. Jag är så trött i kropp och själ så allting går i kors. 

/Veckans gnällkärring

29,563 total views, 89 views today

Som man bäddar får man ligga

Hjärnan vaknade tillfälligt till liv och satte genast igång och kräva verksamhet.

Den skrek om o-ordning:  Vilken ** röra!  Rensa här, städa där, plocka här, skrubba där!  

Jag kände att ja, nu kör vi. Jag har varit overksam så länge och inte haft någon inspiration alls till att göra någonting, så jag hängde på. Härligt tänkte jag!  Nu är jag på G!  Så jag satte hela familjen i arbete och det har resulterat i ett utrensat källarförråd och ”Skåpet” är numera funktionellt iordningställt.  

Jag har hört om ”lådan” där folk vräker ner allt de inte vet vad de ska göra av, men jag har ett helt skåp jag, Eller flera faktiskt men det här är störst. Om man bortser från förrådet som numera är rensat.  Eller ett av förråden…  Äh. Vi går inte in på förråd, sop/poolhus och garage va. Vi håller oss till skåpet. 

Kroppen däremot var inte med på noterna, och efter två slitsamma dagar gav den fullständigt upp, mjölksyran flödar friskt i hela kroppen och stressfebern tog till storsläggan. Hjärnan har dock inte lugnat ner sig. Den kräver att jag ska bygga en soffa till Tuvas Barbiedockor, och ett bord, gå ut med hundarna, plocka bajs i trädgården, sortera i ”gardinskåpet”  (som inte innehåller några gardiner alls trots namnet)  i vilken ordning som helst.  

Men kroppen vet bäst.  Lägger jag inte ner nu, så kommer även hjärnan att logga ut.  Därför ligger jag nu i soffan och tröstäter glass med chokladsås.

29,740 total views, 89 views today

Hus till hästarna

Tuva vill att pappa bygger ett sånt här hus till hennes My little ponysar, och jag tycker det är en strålande idé.

Men Fredrik blir så där tyst som han har lärt mig att när folk inte svarar eller blir väldigt tysta så ”är svaret negativt”….

Så Tuva stackarn får nog inget hus till sina små hästar. Fast han sa faktiskt aldrig ”nej”. 

31,072 total views, 89 views today

Skakad, inte störd.

Frid i huset får man när någon är sjuk. Jag brukar reta upp mig på allt möjlig som händer här i huset. Som att det är smulor på bänken i köket. Att disktrasan inte sitter i sin lilla hållare på väggen utan hänger på kranen istället. Att soptunneansvarige inte läser mina tankar om att det ska slängas skräp i helgen och då behöver soptunnan tömmas på fredagen…  Då går jag omkring och muttrar och blir på smådåligt humör.. Men numera  är jag glad över att han är här och kan lämna smulor på diskbänken i köket, och hänga trasan som han vill.. Att han är här. Här och nu. Och att han kan göra alla de där sakerna som stör mig.  Jag älskar dig Fredrik. 

31,139 total views, 89 views today

Juridiskt kön helt onödigt. Skippa dem helt och hållet!

Jag undrar varför stat och myndigheter envisas med att de behöver veta folks kön.
När behöver man veta om folk är man eller kvinna? Varför måsste man fylla i det överallt?
De enda som borde vara intresserade av detta är väl sjukvården, som behöver veta det för att kunna behandla patienten rätt utifrån könstillhörighet. Det är ju helt onödigt att leta efter äggstocksinflammation på en karl eller prostatacancer på en kvinna liksom.
 
Ja, potentiella partners behöver väl också veta förstås, man vill ju kanske veta om man är gift med någon man kan skaffa barn med på naturlig väg eller om man måste ställa sig i kö för inseminering,  men måste myndigheter veta det?
 
Istället för att lägga till olika könstillhörigheter kanske man bara ska ta bort dem som finns. När de inte behövs alltså. 
Skippa personnummrets ”könsvisare” och ge alla ett id-nummer bara. Och bara sjukvården får veta. Plätt-lätt.
 
 
 
 

32,412 total views, 90 views today

Komplikationer i brutna ben

 

Efter 48 timmar fick lilla mamma äntligen fått komma in på operation.  Operationen i sig verkar ha gått bra,de stoppade in en spik i benet och sydde ihop henne.  När hon sedan vaknade på uppvaket efteråt så svullnade benet upp så mycket att de var tvugna att öppna upp benet för att minska svullnaden. Sköterskan säger att de förhoppningsvis ska sy igen såret pö om på under dagen..

I morse fick hon komma upp på avdelning efter att ha legat hela natten på uppvaket, och hon mår som man brukar efter en sådan här operation och lång tids smärta, alltså galet trött och väldigt påverkad av allt  smärtstillade. 

Jag undrar om denna komplikation orsakades av den långa väntetiden eller om det är en fullständigt normal reaktion efter en operation på en 67-årig liten tant..

Jag är så arg, så ledsen, bekymrad, trött och orolig.  Förbaskade …..  landsting/politiker/who ever som ansvarar för en sådan här dålig vårdplanering!  Karma!

29,744 total views, 4 views today

Brutna ben har ingen prio

 

Nu har hon väntat i 30 timmar på operation, min 67-åriga mor. Hon ramlade ner från köksbordet när hon skulle måla taket  i köket och bröt båda benen i smalbenet. Om det är höger eller vänster ben som är av har jag inte fått veta, men ont har hon.

Falu lasarett har tydligen bara två läkare som kan operera och morsan halkar ständigt ner på operationslistan hela tiden då det finns andra, mer akuta fall att ta hand om. De beräknar att hon ska få bli opererad i morgon, onsdag, efter lunch.

Då har hon legat med brutet ben i 48 timmar.  48 TIMMAR!  Det är helt sanslöst dåligt.

Så bra funkar vården i Sverige, som ständigt blir tryggare och tryggare. 

Jag hoppas verkligen att alla våra ministrar bryter sina ben, får cancer och blir utbrända och sedan INTE får gå till sina privatsjukhus utan vackert får sitta på akutmottagningar och vårdcentraler och vänta på att stressad vårdpersonal ska slänga ett snabbt öga på dem och skicka hem dem. Utan behandling.

 

 

25,736 total views, 4 views today

1 2 3 37

Arkivet

I menyn högst upp hittar du en länk till alla Kategorier. Inläggen där är sorterade i kronologisk ordning.
bloglovin.gif (3000 bytes)

Besökarnas kommentarer

Blandat ur Arkivet