www.maviko.se

living in love and harmony..

Jag är i djup skuld

Jag känner mig så här. Hela insidan är full av små troll som inte kan komma överens om vad som ska göras.

I morse skrek någon av dem ”DAMMSUG!” och eftersom de andra, de som fattar att energin är slut, inte vaknat än innebar det att jag stod här och dammsög klockan 0800. Och nu är energin..  superslut? Kan den bli det?  Jag lånar från nästa månads energi nu.

Kan man få vara med i Lyxfällan för energiöverbelåning?

 

697 total views, 3 views today

Nu är den slut

Ja nu är den slut, energin. Det här inlägget har tagit tre timmar.

Soffläge.

799 total views, 3 views today

Dagens känga

Dagens känga går till Mercedes Benz i Kista.  Fredrik fick nedslag på CO halten vid besiktningen, och bad Mercafirman i Kista att ge bilen en service, felsöka och ge ett kostnadsförslag på vad det kunde vara för fel.

De hittade inte felet sa de, men gav ändå ett kostnadsförslag på 35-40,000 bagis för att fortsätta felsöka och ev byta kamkedja eller vad det var. Jag fick hicka när jag fick veta det, jag menar, hur kan de ens ge ett prisförslag när de inte vet vad som är fel??? Och hur kan kamkedjan ge för höga CO-värden? Förklara gärna det för mig den som vet. 

Jag ville inte boka tid för fixeri när jag hämtade ut bilen, jag envisades istället med att lämna in den på vår lilla lokala bilmek och se vad de hade att säga. Fredrik var tveksam såklart men jag är ju frun i huset och därmed blev bilen inlämad på den lokala bilmeken.

De kikade på bilen, fixade den trasiga lilla vacumslangen som var trasig och släckte 2:an  för 3200:-. 

Jag har stor tillit till denna verkstad. Den heter Mek & Däck i Sollentuna AB – Autoexperten och det borde jag inte tala om för nu blir det kö där när man ska lämna in bilen. Men de är bara bäst. Jag har varit där flera gånger med min lilla bil och de har alltid fixat den till rimligt pris, och när jag skulle köpa nya däck hjälpte de mig med det också. Billigt och bäst. Inga lurifaxar där inte.

35-40.000 va..  Ta er i  brasan, Mercedes Benz i Kista. Ni är nu på min svarta lista. Och den där servicen..  jag litar inte på er. Ni kommer aldrig mer få pilla på den här bilen. 

2,429 total views, 3 views today

Såklart de kånkar.

Nu har ett köpcentrum gått i konkurs!  Underbart säger jag bara.  För om det är någonting jag ogillar så är det alla dessa köpcentrum som ligger som  vårtsvin längs vägarna här i landet.  Och ALLA köpcentrum är likadana. Där finns H&M, Lindex och Kappahl, där finns Clas Olsson, BR leksaker, Rusta, Jysk, Coop och ICA. Det bara kryllar av stora affärskedjor som säljer samma saker överallt. TRÅKIGT är ordet. Man kan alltså åka 150 mil genom landet, gå in i ett helt nytt shoppingcenter och ändå känns det som att kliva in i det lokala shoppingcentrat där hemma.

Det börjar bli otroligt sällsynt att det i någon liten ort finns ett levande centrum med roliga butiker med hyfsade priser,  och en matbutik som säljer lokalproducerad mat är det inte ens någon idé att leta efter. De har alla slagits ut av de stora shoppingcetra som slås upp utanför varenda stad som har fler än sju hus och en kyrka.

Tänk i mitt barndoms centrum. där det fanns en liten skoaffär, en skomakare, ett par pizzerior, en parfym och väskaffär, en djuraffär, ett fik, en klädaffär, en pynt.affär, en fotograf, flera frisörer, en fontän, en plats för julgranen, där det var loppis lite då och då,  och det fanns Centrumdagar.  Förekommer de ens längre? Nu är det bakluckeloppis i shoppingcentrats garage som gäller  🙁

Vi behöver ha det lite mysigt i vardagsstressen  och slippa dessa stora köpcentra. Tänk vad skönt att ta en kvartsfika i det lokala Centrumet med kompisen i sommarvädret efter jobbet, glass åt barnen, köpa present till kalaset på lördag i den oberoende leksaksaffären och sedan handlar man middag och åker hem. 

Och vad gäller storshopping på semestern…  ”Ullared” har fattat. Det är därför det är så poppis att åka dit, för där kan man handla saker som inte finns någon annanstans, man får se saker man bara får se där, och då blir hela shoppingresan ett äventyr i sig. Det finns en till butik som jag glömt vad den ligger. Den heter EKO och är till storleken som två ”stora coop” och är också helt oberoende från de stora kedjorna  (tror jag). De har också massa saker man inte kan köpa någon annanstans, och dessutom säljs det lokalproducerad grillkorv i restaurangen  vid kassorna.

Mer konkurser för köpcentra  åt folket!  Må de små mysiga centrumen återuppstå. Med blommor, fontäner och små mysiga fik.

Men mer troligt är nog att vi tillslut handlar allt vi behöver på nätet.

Och appropå det. Näthandel alltså.

HUR kan det gå dåligt för posten? Jag läste någonstans att vi nätshoppar mer än någonsin, alltså måste det krylla av paket därute som är på väg någonstans. Till eller från kund, hälften man beställer skickar man ju tillbaka.

Och om ni tycker att inlägget är rörigt och ologiskt så är det nog så. Jag är så trött i kropp och själ så allting går i kors. 

/Veckans gnällkärring

3,565 total views, 3 views today

Som man bäddar får man ligga

Hjärnan vaknade tillfälligt till liv och satte genast igång och kräva verksamhet.

Den skrek om o-ordning:  Vilken ** röra!  Rensa här, städa där, plocka här, skrubba där!  

Jag kände att ja, nu kör vi. Jag har varit overksam så länge och inte haft någon inspiration alls till att göra någonting, så jag hängde på. Härligt tänkte jag!  Nu är jag på G!  Så jag satte hela familjen i arbete och det har resulterat i ett utrensat källarförråd och ”Skåpet” är numera funktionellt iordningställt.  

Jag har hört om ”lådan” där folk vräker ner allt de inte vet vad de ska göra av, men jag har ett helt skåp jag, Eller flera faktiskt men det här är störst. Om man bortser från förrådet som numera är rensat.  Eller ett av förråden…  Äh. Vi går inte in på förråd, sop/poolhus och garage va. Vi håller oss till skåpet. 

Kroppen däremot var inte med på noterna, och efter två slitsamma dagar gav den fullständigt upp, mjölksyran flödar friskt i hela kroppen och stressfebern tog till storsläggan. Hjärnan har dock inte lugnat ner sig. Den kräver att jag ska bygga en soffa till Tuvas Barbiedockor, och ett bord, gå ut med hundarna, plocka bajs i trädgården, sortera i ”gardinskåpet”  (som inte innehåller några gardiner alls trots namnet)  i vilken ordning som helst.  

Men kroppen vet bäst.  Lägger jag inte ner nu, så kommer även hjärnan att logga ut.  Därför ligger jag nu i soffan och tröstäter glass med chokladsås.

3,751 total views, 3 views today

Hus till hästarna

Tuva vill att pappa bygger ett sånt här hus till hennes My little ponysar, och jag tycker det är en strålande idé.

Men Fredrik blir så där tyst som han har lärt mig att när folk inte svarar eller blir väldigt tysta så ”är svaret negativt”….

Så Tuva stackarn får nog inget hus till sina små hästar. Fast han sa faktiskt aldrig ”nej”. 

5,074 total views, 3 views today

Skakad, inte störd.

Frid i huset får man när någon är sjuk. Jag brukar reta upp mig på allt möjlig som händer här i huset. Som att det är smulor på bänken i köket. Att disktrasan inte sitter i sin lilla hållare på väggen utan hänger på kranen istället. Att soptunneansvarige inte läser mina tankar om att det ska slängas skräp i helgen och då behöver soptunnan tömmas på fredagen…  Då går jag omkring och muttrar och blir på smådåligt humör.. Men numera  är jag glad över att han är här och kan lämna smulor på diskbänken i köket, och hänga trasan som han vill.. Att han är här. Här och nu. Och att han kan göra alla de där sakerna som stör mig.  Jag älskar dig Fredrik. 

5,136 total views, 3 views today

Juridiskt kön helt onödigt. Skippa dem helt och hållet!

Jag undrar varför stat och myndigheter envisas med att de behöver veta folks kön.
När behöver man veta om folk är man eller kvinna? Varför måsste man fylla i det överallt?
De enda som borde vara intresserade av detta är väl sjukvården, som behöver veta det för att kunna behandla patienten rätt utifrån könstillhörighet. Det är ju helt onödigt att leta efter äggstocksinflammation på en karl eller prostatacancer på en kvinna liksom.
 
Ja, potentiella partners behöver väl också veta förstås, man vill ju kanske veta om man är gift med någon man kan skaffa barn med på naturlig väg eller om man måste ställa sig i kö för inseminering,  men måste myndigheter veta det?
 
Istället för att lägga till olika könstillhörigheter kanske man bara ska ta bort dem som finns. När de inte behövs alltså. 
Skippa personnummrets ”könsvisare” och ge alla ett id-nummer bara. Och bara sjukvården får veta. Plätt-lätt.
 
 
 
 

6,380 total views, 3 views today

Komplikationer i brutna ben

 

Efter 48 timmar fick lilla mamma äntligen fått komma in på operation.  Operationen i sig verkar ha gått bra,de stoppade in en spik i benet och sydde ihop henne.  När hon sedan vaknade på uppvaket efteråt så svullnade benet upp så mycket att de var tvugna att öppna upp benet för att minska svullnaden. Sköterskan säger att de förhoppningsvis ska sy igen såret pö om på under dagen..

I morse fick hon komma upp på avdelning efter att ha legat hela natten på uppvaket, och hon mår som man brukar efter en sådan här operation och lång tids smärta, alltså galet trött och väldigt påverkad av allt  smärtstillade. 

Jag undrar om denna komplikation orsakades av den långa väntetiden eller om det är en fullständigt normal reaktion efter en operation på en 67-årig liten tant..

Jag är så arg, så ledsen, bekymrad, trött och orolig.  Förbaskade …..  landsting/politiker/who ever som ansvarar för en sådan här dålig vårdplanering!  Karma!

7,893 total views, 3 views today

Brutna ben har ingen prio

 

Nu har hon väntat i 30 timmar på operation, min 67-åriga mor. Hon ramlade ner från köksbordet när hon skulle måla taket  i köket och bröt båda benen i smalbenet. Om det är höger eller vänster ben som är av har jag inte fått veta, men ont har hon.

Falu lasarett har tydligen bara två läkare som kan operera och morsan halkar ständigt ner på operationslistan hela tiden då det finns andra, mer akuta fall att ta hand om. De beräknar att hon ska få bli opererad i morgon, onsdag, efter lunch.

Då har hon legat med brutet ben i 48 timmar.  48 TIMMAR!  Det är helt sanslöst dåligt.

Så bra funkar vården i Sverige, som ständigt blir tryggare och tryggare. 

Jag hoppas verkligen att alla våra ministrar bryter sina ben, får cancer och blir utbrända och sedan INTE får gå till sina privatsjukhus utan vackert får sitta på akutmottagningar och vårdcentraler och vänta på att stressad vårdpersonal ska slänga ett snabbt öga på dem och skicka hem dem. Utan behandling.

 

 

9,297 total views, 3 views today

Explosion

I dag har vi varit på radiumhemmet och fått svar på  CT-Scan.
Det har nu visat sig att inget vi gjort hittills har hjälpt alls. Vare sig alternativmediciner eller cellgifter har haft någon verkan.
De sex tumörerna de hittade på förra CT-scan har blivit större, och antalet tumörer har ökat från sex till fjorton. På tre månader.

Läkaren vill nu byta cellgiftsort mot en annan, eller två.  De ska ha patienskonferens (eller vad de kallar de för när alla läkarna i gruppen diskuterar patienternas behandlingar) i morgon så han ringer på onsdag och berättar  vad de kommit fram till.

Men jag skriker inombords. 14 tumörer!  Fjorton.  Det är hur många som helst. De har alltså mer än fördubblats i antal på TRE månader. Vad händer om ytterligare tre? Fördubblas de igen? Och om ett halvår? Ett år? 

Omg. 

Vad som gäller nu är total omorganisation i medicinskåpet. Utvärdering om vad som ska vara kvar och vad som skrotas.
Det är svårt, men om det inte funkar måste vi ändra på någonting, vi måste hitta något som funkar. Doktorn letar bland sina resurser, vi i våra.

Resurserna är ni, hela internet, hela världen. Så återigen….  finns det någon där ute som vet någonting om ögonmelanom? Hjälp!

12,496 total views, 3 views today

Kan man välja och vraka?

Att få något gjort när man är utbränd är inte lätt. 

Bara att få huset rent är ett äventyr i sig. Man börjar så energiskt i ett rum. Säg vardagsrummet. Man viker lite filtar. Puffar kuddar. Plockar av borden. Och från vardagsrummet tar man med sig en kaffekopp och lite smutsiga kläder sexåringen spridit omkring sig. Dessa tar man ner i tvättstugan. Där ställer man ifrån sig kaffekoppen på bänken och börjar sortera tvätt.  

När man sedan ska slänga in sin sorterade tvätt i tvättmaskinen upptäcker man att det redan ligger tvätt i där i. Torr, otvättad tvätt. Den som man sorterade och lade in för flera dagar sedan när man hade ett annat husstädarförssök.  Ok. På med tvättmaskinen. Och så tänker man till.  Torktumlaren då…  hur är det med den?  Jodå, där inne ligger det blöta handdukar. De luktar unket och blött.  Ut med dem för omtvätt. Sådär ja. Då är det bara att vänta.

Under tiden kan jag ju fixa lite i torkrummet. Där finns säkert rena kläder som ska tas upp till klädkammaren,  Absolut. Det står flera tvättkorgar med ren tvätt där i torkrummet.  Kläder som jag tagit ner från tvättlinorna och sedan lagt i tvättkorgar för uppbärning och av någon anledning lämnat kvar där.  Men bra bra!  Jag grabbar en tvättkorg och kilar upp med den till klädkammaren för insortering i skåp och lådor.  

Och i hela klädkammaren ligger det barbiedockor och tillbehör på hela golvet. Överallt!  Så för att komma in där måste jag göra plats. Självklart. Så jag samlar ihop alla dockor, bilar, bord och hästar för att flytta in dem i lek/hobbyrummet där de hör hemma.  Där är det också kaos. Och jag kan ju inte bara vräka ut allt på golvet så jag börjar städa i ordning i barbiehörnan. Sorterar små glas, bäddar sängarna. Ställer i ordning alla hästar, och sätter dockorna prydligt i sofforna och vid borden. Sedan välter jag ut badkaret som de små tjejerna har hällt vatten i för att dockorna ska bada. Damn!  Så ut i köket för att hämta en trasa att torka upp.

På vägen dit hinner jag glömma vad jag skulle göra och väl ute i köket sätter jag på kaffe istället.  Och medan jag väntar på kaffet börjar jag tömma diskmaskinen. När den är tom går jag sedan på disk-jakt.  Och nere i gillestugan hittar jag ett par smutsiga strumpor som jag bär iväg med till tvättstugan där jag hittar tvätt på hela golvet, ren tvätt i tvättkorgar, ett flertal kaffemuggar på bänken…  

Några dagar senare går man till habiliteringen. De lyssnar roat, förstående och medkännande på mina bekymmer med att få något färdigt här hemma. De undrar om de kan erbjuda hjälp. 

Hjälp! tänker jag förtjust. De kan hjälpa!

Ja, säger de, vad skulle du tycka om en avlastningsfamilj?  Då kan din yngsta vara där när du känner att du inte orkar mer.

En avlastningsfamilj??  Min sexåring är inget problem. Hon är underbar. Ljuvlig, fantastisk och alldeles alldeles underbar. Dessutom är hon en fena på att torka skåpluckor i köket, och lister. Hon älskar att gå och spruta vatten överallt och torka rent med en dyngsur trasa. 

Så nej tack, någon stödfamilj vill jag verkligen inte ha. Absolut inte. 

Men städhjälp kan ni gärna får ge mig. 4 timmar i veckan, gärna det! Tänk vad fantastiskt med någon som hjälper en att röja i röran och som dessutom kan hålla en på rätt spår. Och dubbelkolla att tvättmaskiner och tumlare är i gång, att diskmaskinen är tom och att man hällt kaffet i en termos så man slipper hälla ut det (igen) och brygga nytt.

Men sådant kan de inte hjälpa till med, det kostar ju pengar. Dessutom är det förmodligen fult med städhjälp, och en som går hemma hela dagarna behöver ju knappast någon hjälp, de har ju all tid i världen att pyssla hemma. Pynta, stryka gardiner och fläta mattor. För att inte tala om alla dokusåpor man hinner somna till.

Men det vore verkligen värdefull hjälp.

För den energi jag har, den vill jag lägga på min familj. Jag vill inte slösa bort den på dammsugning, tvätt och handling. Jag vill gå på bio, åka skridskor, spela kort och fånga fisk-spelet.  Men då måste jag vila först, och när jag vilar samlar sig dammtussarna och sedan får jag välja mellan dammtussar och bio. 

Men det förstås, de kanske menar att man byter hus med en avlastningsfamilj över en helg. Och så medan vi bor i deras rena fina hus och äter god färdiglagad mat och går på bio och spelar kort hela helgen så bor de hemma hos oss och städar hela helgen och byter lakan i alla sängar.

Ok, jag är för!  Jag vill nog ha en sådan avlastningsfamilj.  Måste man stå i kö eller finns det många att välja på? Finast hus vinner.

21,152 total views, 3 views today

Sorg

kyrka

I dag begravs hon, min internetvän, hon som fick cancer i bukspottkörteln.  Hennes dotter skrev på Facebook om begravningen, och jag lider så med dem. Min väns man och barn, och barnbarnen som gjorde henne så lycklig.
In i det sista var hon så glad och positiv till allting.  Hon fick blommor och choklad på sjukhuset, och hon tyckte att folk var så snälla och att det var ” för mycket”.  Precis som om man kunde älska någon för mycket…  

Jag ska försöka tänka som hon.  Att försöka se det goda i allt, och att försöka vara glad fast man är ledsen.  Eller kanske låta sig vara ledsen ibland, men vara glad där emellan.  

42,249 total views, 3 views today

4 pers, 2 katter och 2 hundar = Tomt hus.

I dag vaknade jag till ett tomt hus. Ja tomt och tomt, Tuva var hemma såklart, Steffie och hennes kusin var här också och så hundarna och katterna. Men tomt var det, Fredrik var inte hemma. Han åkte tidigt till jobbet idag, så ingen puss i dörren idag inte.

Känslan av tomhet och saknad har följt mig hela dagen och ger inte vika för vetenskapen om att han kommer hem ikväll. Sent visserligen, han ska spela squash också med Mexico-Tobbe men han kommer ju hem iaf.
Jag var tom tvungen att ringa honom mitt på dagen bara för att försäkra mig om att han finns där och att han faktiskt kommer hem.

Ytterst obehagligt har det varit och hur jag än försökt kan jag inte få in några glada tankar i huvudet. Det är en riktig depphöst det här.

I morgon ska jag försöka julfixa här i af, jag vet att han tycker om julmys och här ska mysas. Jag ska stoppa kroppen full med alvedon och piggpiller* så att jag orkar hela dagen.
Någon som vet om det finns sockerfri, alkoholfri glögg där ute? Han gillar glögg också, min Fredrik.

blossa1

 

 

*Piggpiller är eg bantningspiller men de är fantastiska piller att använda om man vill bli utbränd men skitdåliga för viktnedgång utan motion… Uthålligheten ökar markant och äter man full dos varje dag så blir man totalt utmattad på ett år eller två.

43,836 total views, 3 views today

Då var det dags

cellgift

Så var det dags. Ikväll stoppar Fredrik i sig det första pillret med gift av många.
Kuren ser ut som så att han äter cellgiftpiller i fem dagar , och sedan återhämtar han sig i tre veckor. Sedan börjar det om, och så ska han hålla på i tre månader. Sedan blir det ny röntgen för att kolla vad som hänt och när det är gjort tar man nya beslut.

Allt annat han stoppar i sig är till för att stärka kroppen och ta död på cancercellerna, och att han nu ska stoppa i sig någonting som förstör hans egna celler och de vita blodkropparna känns helt fel. Men förhoppningsvis funkar de så pass att det åtminstone inte kommer nya tumörer, och att de som finns slutar växa. Eller ännu bättre, att de packar sig iväg för att aldrig komma tillbaka.
Vad jag undrar är varför man inte kör dessa cellgifter direkt när man får en tumör någonstans om de nu fungerar så bra som det sägs.. Redan vid första beskedet?  Innan de sätter sig fast överallt och börjar växa och ställa till elände. Varför väntar man?

Hur som helst, med tanke på detta med brist på  vita blodkroppar, ja vi kommer att hålla oss långt ifrån minsta bacill eftersom immunförsvaret blir helt utslaget.

Att plötsligt isolera sig en smula, ja det blir ju inte hela tiden, bara de två första veckorna i varje omgång då de vita blodkropparna är helt utslagna. Det innebär att man borde kunna umgås ordentligt med folk åtminstone en vecka per kur. Typ.  Det är ju otroligt viktigt för mig som är utbränd, att umgås med folk….  eller inte.   Vi har ju i princip totalisolerat oss sedan sommaren, och bara gått på ”måste-jippon”.  Alltså, såna man verkligen, verkligen vill gå på men det blir ett måste bara för att man vill. Bra förklaring?  Den får duga. Men att jag alltså får någon sorts panikkänsla över framtida isolering är helt obegripligt.

Förmodligen beror de på de senaste dagarnas umgänge.  Livligt 6-årskalas (inte min) och lugn och mysig 40-årsskiva i lördags, däckad hela söndagen. Mjölksyra i hela kroppen och stress-feber som stämningshöjare. Besök av en av mina ljuvliga Rotan-vänner på måndagen och ett besök av en till underbar Rotan-vän idag. Jag var otroligt trött efteråt men lite ångest gav vika  och att se människor på riktigt var fantastiskt.  Det är så skönt att ni alla finns där och jag önskar vi sågs oftare. ❤

 

44,586 total views, 3 views today

Tankar i natten

tankebubbla

 

 Ja det är ju nu inte natt längre, tidig morgon skulle nog de flesta tycka.  Men jag har tänkt hela natten. Somnade runt 22:00, vaknade första gången runt 0100, andra gången runt 0200 och sista gången 03:30.  Sen var det kört, jag kunde inte mota tankarna i grind eller hur man säger.

Vi hittade en ny knöl på Fredrik igår. Vi försökte tro att det var en fettknöl en stund, men sedan insåg vi nog att fettknölarnas tid är förbi och det vi nu hittat är en ”sån där”.  Dessutom har vi hittat tumören i bröstbenet. Den känns mycket tydligt när man petar på den, trots all björkaska Fredrik hällt i sig. Och som grädde på moset, knölen i ryggen, den som vi visste fanns där, den har nog vuxit  en del. 

Och medan jag nu studerade min man med ”kännarblick” så inser jag också att han tynar bort framför ögonen på mig. Han är inte längre smal utan börjar nu närma sig ”mager”. 

Jag undrar om det var den där Cat – CT han gjorde sist, den med radioaktivt socker eller vad det nu heter de sprutar in i kroppen på ”offret” som triggat igång någon form av spurt här, att cancern har party och lever loppan där inne tack vare den.

Oron är stor, och sent i går kväll bestämde sig Fredrik för att det nu är dags för cellgifter. 

Det gör mig jätterädd, det känns som att vi nu kastar in handduken och ger upp. Cellgifter, det som bryter ner både friska och sjuka celler, och som äter iaf min själ. Hur ska cellgifter kunna rädda min man? Hoppet är litet nu, så här i mörker och ensamhet.

Att dessutom själv vara eländigt utlämnad till en utmattad kropp och själ känns som en otroligt dålig timing av gudarna.  Hur tänkte de egentligen när de lassar på allt på en gång? Hur ska jag orka hålla ihop min familj när jag knappt orkar hålla ihop själv?
Kunde vi inte fått en varning först innan utvisningen kom..

Om det finns någon där ute i vida värden som vet hur man botar ögonmelanom med spridda metastaser, tveka inte att höra av dig…  ❤

 

47,009 total views, 3 views today

Och om vi vägrar?

sommaralltid

Snart är det dags att ställa tillbaka klockan igen. Eller fram eller hur man nu gör.

Jag avskyr det här, när man ska ändra tiden på hösten. För då blir det plötsligt kolsvart ute redan vid 16:00 på eftermiddagen, och då får man ju inget dagsljus alls. Jobbar man mellan 0800 och 1700 så sticker man ju hemifrån när det är mörkt, och det kommer då att vara mörkt när man kommer hem också. Har man tur kan man få se dagsljus genom fönstret, och på TV om man ser på något program där de är utomhus ibland. Man får titta på dagsljus på internet. Yeah… 

Om man hade sommartid året om, skulle det åtminstone vara lite ljust en stund på eftermiddagen…

Det har diskuterats i riksdagen har jag hört, om man skulle slopa det här med vintertid och har sommartid året om. Jag tycker det är en strålande idé, men det verkar som att riksdagens slopavintertidsmotion inte ens blev någon motion.

Men vad händer om vi vägrar? Totalvägrar. Min normaltid är sommartid och så vill jag ha det.

Och vad händer om jag uppmanar till vintertidsvägran, blir jag då anmäld för hetsande mot tid?

#sommaralltid

51,797 total views, 3 views today

SMS från datorn

sms2

Jag är smått besviken på Tele2 som nu avslutar sin tjänst SMS från datorn. 

Orsaken är att det är för få användare…  märkligt va. Hur många visste ens att tjänsten fanns?
Marknadsföring kallas det för…  om man vill att folk ska få veta vad man har att sälja.

Hur som helst, för mig som hellre skriver på ett riktigt tangentbord än i telefonen är det katastrof. 

Men jag hittade ett program som nästan ersätter Tele2´s program, man måste ha telefonen igång och i närheten, men ändå..

För datorn:

https://www.fosshub.com/MyPhoneExplorer.html

För telefonen:

https://play.google.com/store/apps/details?id=com.fjsoft.myphoneexplorer.client

 

 

51,787 total views, 3 views today

Lydiga jyckar

jyckar

Om man tvingar upp den stora jycken i soffan, och sedan lägger den lilla jycken bredvid och bestämt säger ”STANNA” så kan man få riktigt myspysiga bilder.

51,358 total views, no views today

Översättning i vardagen

alltbra

Varför frågar folk hur ”det är” , hur man mår, om allt är bra, när de inte vill höra svaret? 

”Tjena”  Länge sen”  Hur är läget, är allt ok?”

” Jag mår skit, i natt har jag inte sovit alls, och jag oroar mig för Fredrik som inte har tagit några cellgifter än och jag undrar vad som är bäst ….  Hur är det själv? 

”—-”

Från och med nu svarar jag nog bara att ” det flyter på”.  Men det betyder ovanstående.

51,046 total views, no views today

1 2 3 37

Arkivet

I menyn högst upp hittar du en länk till alla Kategorier. Inläggen där är sorterade i kronologisk ordning.
bloglovin.gif (3000 bytes)

Besökarnas kommentarer

  • Pierre Svedlind on Dagens känga

    Mercedes och Audi vet ju att de som köper dessa överskattade premium bilar kan betala för sig�

  • Birgitta Sigurdsson on Som man bäddar får man ligga

    Ja, var rädd om dig. Det finns bara en som du

  • Birgitta Sigurdsson on Brutna ben har ingen prio

    För"skräck"ligt !!! Blir gråtfärdig av att tänka på hur det kan komma se ut när en själv är där. Vad hände, liksom .

  • Birgitta Sigurdsson on Explosion

    Jag känner med er och blir lika frustrerad. Vi är alla unika och det finns något som passar oss alla som stöd till läkning. Jag är helt övertygad om det, men det är ur en alternativ djungel och jag förstår att ni letar efter den rätta nålen i höstacken. Ni har prövat mycket och det har säkert "hjälpt" på något plan, men inte hela vägen. Efter cellgifterna (traditionell vård) har det alltså exploderat. Alternativmedicin bygger oftast immunförsvaret och cellgifter bryter ner. Det är svårt att "finna råd", men "hang in �There"

  • Birgitta Sigurdsson on Kan man välja och vraka?

    Underbara du, du sätter ord på min vardag, fast vi ÄR en familj som avlastar. Det är en "never ending story" på plockandet så en kontaktperson behöver anlitad till festligheter som att gå på bio. Tänk så det blir. Tänk vad socialförvaltningen felprioriterad i många fall. Nu har jag barn som verkligen behövt komma från våld och droger i hemmet men ditt exempel finns också. Fram för "ett nytt MiaTänk", vilken skillnad det skulle göra, och DET med omedelbar effekt. Tack för tänkvärt tänk/Biggan

Blandat ur Arkivet